Herr talman! En del debatter kan vara både krångliga och svåra, men jag vill nog påstå att denna debatt är ganska enkel. Förslagen från regeringen är ganska tydliga och syftar till att motverka hedersrelaterat förtryck och andra påtryckningar vid ingående av äktenskap. Förslagen innebär ett förbud mot kusinäktenskap och äktenskap mellan andra nära släktingar.

Vi är också ganska eniga i riksdagen om riktningen: Hedersrelaterat våld och förtryck har ingen plats i vårt samhälle.

Det är enkelt att tala om nolltolerans, men det måste också återspeglas i lagstiftningen. Skyddet för framför allt kvinnor och flickor som lever i hederskontext måste stärkas i både straffrättslig och civilrättslig lagstiftning.

Ett förbud mot äktenskap mellan kusiner är en viktig åtgärd för att säkerställa varje människas rätt att själv bestämma över sitt liv. Alla människor i Sverige ska ha rätt att själva bestämma över sitt liv och vem de ska gifta sig med.

Kusinäktenskap är i många fall en del av en hederskultur som begränsar flickors och kvinnors frihet. Ett förbud är ett viktigt steg för att trycka tillbaka hedersförtrycket och säkerställa att friheten faktiskt gäller alla i Sverige.

Lagstiftningen måste tydligt stå på den enskilda människans sida. Ett förbud mot kusinäktenskap är en viktig del i arbetet för varje människas rätt att själv välja sitt liv och sin framtid.

Visst kan man, som Centerpartiet gjorde, fundera på om detta är symbolpolitik. Jag menar dock att det inte är det, eftersom vi på ett tidigt stadium kan tala om att detta äktenskap inte kan ingås i Sverige genom Skatteverket.

Sedan är det en sak att säga: Detta är det vi gör. Men vad gör vi sedan? Jag menar att arbetet inte slutar här. Det är ju inte så att vi lagstiftar om värderingen. Lagstiftningen gäller vad man får göra i Sverige, men värderingarna finns kvar. Vi måste arbeta med värderingarna, både i familjen, i skolan och i samhället i övrigt, för att se till att vi inte har något hedersförtryck i Sverige.

På ett sätt är det viktigt att vi gör detta. Det är inte bara symbolpolitik. Men jag menar också att vi gör oss en otjänst om vi tror att vi kan vara nöjda med detta. Vi måste fortsätta att jobba för att dessa värderingar inte längre ska förekomma i Sverige.

Sedan kanske många kvinnor och flickor får åka utomlands och gifta sig för att sedan komma tillbaka hit. Därför är det viktigt att vi inte accepterar kusinäktenskap som ingåtts i något annat land utan stoppar även den delen. Det tycker jag också visar att detta inte är symbolpolitik.

Det betyder dock inte att detta inte kommer att förekomma. Vi måste hela tiden jobba med de värderingarna. Många säger att vi inte har några värderingar i Sverige, men jag hävdar att vi har det. Vi har gemensamma värderingar som vi måste stå upp för, och alla måste inkluderas i de värderingarna.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.