Herr talman! Jag välkomnar att man nu uppenbarligen tycker att frågan är tillräckligt viktig för att lyftas upp men beklagar att man inte tyckte det tidigare.

Martina Johansson säger att det inte är något nytt i Sverige att man gifter sig med sin kusin. Nej, det var ju just därför kusingifte förbjöds en gång i tiden. Framför allt inom adeln gifte man sig med sin kusin, och det visade sig att det kanske inte var så bra. Då handlade det ofta om att behålla makt och sådant i släkten.

Detta har vi dock kommit förbi. Det är det som är det svenska. Vi har utvecklats. Vi har kommit förbi att man gifter sig med sin kusin. Därför kunde vi redan på 1800-talet upphäva den här lagstiftningen. Vi såg att det inte längre fanns någon efterfrågan på kusinäktenskap.

Vi ser också i den undersökning jag tidigare nämnde i talarstolen att det bara är 6 promille som efterfrågar att kunna gifta sig med en kusin eller någon annan nära släkting. Det är inte så att man väljer en kusin eller en nära släkting särskilt ofta om det inte finns påtryckningar bakom, och det är just påtryckningarna bakom som är problemet.

Som Martina Johansson påpekar i talarstolen är också frågan hur man egentligen kontrollerar att människor inte är kusiner med varandra. Därför skulle jag vilja gå vidare med ett förbud mot kusinäktenskap som också innebär ett straff. Om man har gift sig med sin kusin med vetskap om att man då bröt mot lagen borde man kunna straffas, precis som man kan straffas för bigami i Sverige om man gifter sig flera gånger med vetskap om att man inte får det. Om någon skulle lyckas runda systemet, så att säga, borde vi kunna gå vidare med ett straff.

Detta är något som vi under nästkommande mandatperiod kan driva tillsammans. Jag vill passa på att fråga Martina Johansson hur hon ser på att gå vidare med att faktiskt göra det straffbart att gifta sig med sin kusin.