Herr talman! Jag tänker på uttrycken ”snacka går ju” eller ”att prata är ganska billigt”.

Det jag går upp här för att fråga Martina och Centerpartiet om handlar om varför man, när man hade möjlighet, valde att inte gå vidare och skriva in detta i januariöverenskommelsen.

Sverigedemokraterna var väldigt tydliga när vi väl fick möjlighet att få något att säga till om. Då såg vi till att skriva in just den här frågan och flera andra när det gäller hedersförtryck i det som sedan blev känt som Tidöavtalet. Vi såg till att städa upp i träsket av saker som inte blivit gjorda tidigare.

Jag saknade Martina Johansson, och jag saknade Centerpartiet, i den debatt som fördes före Tidöavtalet och innan den nya regeringen tillträdde. Då var det egentligen ingen som stöttade förslaget om att kusiner inte skulle få gifta sig. Det var väldigt få som deltog i debatten över huvud taget när det gällde hur vi skulle komma till rätta med hedersförtryck, hedersvåld och så vidare.

Jag vill också påminna om att det är fullständigt orimligt att koppla det här till någon form av fri invandring till Sverige. Vi kan inte rädda världen genom att lyfta hit hela världen och tro att det på det sättet skulle bli bättre. Det var det som Centerpartiet och den tidigare regeringen gjorde, och det var det som ledde till problematiken här i Sverige.

Människor kom inte undan hedersproblematik när de flyttade till Sverige, utan hedersproblematiken flyttade tvärtom in i våra förorter och in i vårt samhälle. Kusinäktenskap var inte ett problem på 80-talet, men det blev det på grund av den politik som fördes av Centerpartiet och av den tidigare regeringen.

Jag undrar: Varför skrev man inte in detta i januariavtalet?