Protokoll 2025/26:123 Fredagen den 22 maj

ärendedebatt / Förbud mot kusinäktenskap och äktenskap mellan andra nära släktingar
Anf. 49 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! I dag behandlar vi en proposition som borde ha lagts fram för många år sedan. Det handlar om ett förbud mot kusinäktenskap och även ett förbud mot äktenskap mellan andra nära släktingar. Det handlar om att svensk lag ska förhindra hedersförtryck. Svensk lag ska aldrig vara tolerant mot eller acceptera hederskultur i Sverige.

Propositionen innebär i praktiken att kusiner inte längre ska kunna gifta sig i Sverige, genom att äktenskapet inte beviljas i hindersprövningen. Den innebär också att äktenskap mellan andra nära släktingar stoppas vid hindersprövningen. Det innebär att halvsyskon och adoptivsyskon också kommer att stoppas från att gifta sig. Om sådana äktenskap skett i utlandet ska huvudregeln vara att de inte ska erkännas i Sverige.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli i år.

Detta är alltså ännu en proposition där vi tvingas städa upp efter Socialdemokraterna.

Herr talman! Det här är en viktig förändring för att skapa ett mer rättvist samhälle, för alla som lever i och växer upp i Sverige. Det finns flickor som växer upp i Sverige i dag som vet att de när de blir myndiga förväntas gifta sig med någon som deras familj har utsett. Oftast är det just en kusin eller någon annan nära släkting som de förväntas gifta sig med.

Flickor och även pojkar växer upp i familjer där äktenskap inte är förenat med kärlek och val utan är en fråga som engagerar hela släkten, där man förhandlar inom släkten, där klanen bestämmer och där den enskildes vilja saknar betydelse. Det är just därför lagen behövs, för det går inte alltid att bevisa tvång. Det går heller inte alltid att bevisa hot.

Den som växer upp i ett hederssammanhang behöver sällan få en kniv mot strupen för att förstå vad familjen kräver. Ofta räcker det med att familjen säger vad de förväntar sig och vetskapen om vad som händer den som inte följer klanens vilja. Det var detta Socialdemokraterna inte ville förstå.

Herr talman! Jag debatterade detta med Morgan Johansson i riksdagen våren 2022, efter att jag flera gånger under 2021 försökt ställa en interpellation. Men som ni kanske minns var 2021 året då regeringen tvingades avgå, ombildades och återkom igen för att sedan avgå igen. Varje gång regeringen avgick togs interpellationerna bort, och man var tvungen att ställa dem igen.

Till sist fick jag i alla fall ställa en interpellation, och då frågade jag uttryckligen om regeringen var beredd att vidta de åtgärder som behövdes för att förbjuda arrangerade kusingiften i Sverige. Morgan Johansson svarade då att det enligt svensk lag inte fanns något hinder för att gifta sig med en kusin, att det hade varit så under lång tid och att det viktiga var att ingen tvingas att gifta sig.

Det låter kanske rimligt, men det var just det som var problemet. Socialdemokraterna gömde sig bakom principen att tvång redan var förbjudet. De vägrade konsekvent att se att tvånget i hedersmiljöer ofta är dolt, subtilt och kollektivt. De vägrade se att lagstiftningen inte räckte till. De vägrade se att kusinäktenskap i dessa miljöer inte alls handlar om romantik utan om att bevara kontroll, egendom och klanstrukturer. Det var inte okunskap efter åtta år vid makten, utan det var politisk ovilja. De valde att inte se. Socialdemokraterna valde att blunda.

Herr talman! Socialdemokraterna hade åtta år på sig. Det var åtta år då hedersproblematiken växte för varje år som gick. Det var åtta år då parallellsamhällen i Sverige cementerades. Det var åtta år då flickor och unga kvinnor fick betala priset för en regering som hellre talade om värdegrund än tog de nödvändiga besluten.

När vi lyfte upp frågan möttes vi av bortförklaringar. När vi krävde handling fick vi höra att befintlig lagstiftning var tillräcklig. När vi pekade på klanstrukturer, arrangerade äktenskap och hedersförtryck försökte Socialdemokraterna reducera frågan till en abstrakt diskussion om vuxna människors fria val.

Det fria valet är dock inte fritt när hela släkten står bakom beslutet och när varje ifrågasättande kan ifrågasätta hela familjens heder. Det fria valet är inte fritt när flickan vet att ett nej kan betyda utfrysning, hot, våld eller ett helt liv i konflikt med den egna familjen. Det fria valet är inte fritt när staten blundar och säger: ”Vi ingriper först när du kan bevisa tvånget.”

Nej, herr talman, skillnaden mellan oss och Socialdemokraterna är att de väntade på bevis efter att skadan redan var skedd medan vi vill förebygga att skadan sker.

Herr talman! Morgan Johansson sa att det viktiga är att ingen tvingas gifta sig. Det håller jag med om, men skillnaden är att vi också drar de praktiska slutsatserna av det. Om man menar allvar med att ingen ska tvingas gifta sig måste man också vara beredd att agera när man ser att något är fel, för hur vanligt är det egentligen att man väljer en partner som också är en nära släkting, om man väljer fritt, av kärlek?

Det finns studier på detta, och det är inte alls särskilt vanligt. Bara 6 promille av äktenskapen i Europa, Australien och Nordamerika ingås mellan människor som är nära släkt. Av alla äktenskap är alltså 99,4 procent inte kusinäktenskap eller äktenskap mellan andra nära släktingar. Dessa siffror kommer från University of Oxford och är från 2015, och de bör ha varit kända för den tidigare regeringen.

Det handlar alltså om 6 promille, enligt studien. Samtidigt kan vi konstatera att det är mycket vanligare i vissa grupper. När äktenskapet blir en fråga för familjen i stället för individerna att besluta om och när familjens heder och klanens makt blir grund för äktenskapet ser statistiken helt annorlunda ut. I Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien varierar siffrorna för andelen äktenskap mellan människor som är nära släkt från 10 procent upp till över 50 procent av äktenskapen, alltså vartannat äktenskap.

Om man menar allvar med att bekämpa hedersförtryck och om man menar allvar med jämställdhet kan man inte blunda för verkligheten, som Socialdemokraterna gjorde under hela sin regeringstid. Det är ett enormt svek mot alla inblandade.

Det behövdes ett förbud. Det behövdes tydligare regler. Det behövdes en svensk lagstiftning som markerar att äktenskap mellan nära släktingar inte hör hemma i ett modernt, fritt och jämställt Sverige.

Nu står vi här med en proposition som visar att Sverigedemokraterna hade rätt från början. Vi kan inte ändra det som Socialdemokraterna borde ha gjort under sina åtta år vid makten men inte gjorde. Men nu städar vi upp efter dem och tar äntligen steget för att svenska värderingar kring äktenskap ska gälla alla som bor i Sverige. Svensk lag ska försvara våra svenska värderingar.

Med detta yrkar jag bifall till propositionen.