Herr talman! Kristdemokraterna har under lång tid drivit på för mer eget ägt boende som en central del av bostadspolitiken. Ägande ska inte bara ses som en ekonomisk fråga utan även som något som stärker personligt ansvar, trygghet, frihet och samhällsstabilitet. Det är både ekologiskt, ekonomiskt och socialt bättre för människor att äga sitt eget boende.

Det förslag vi nu debatterar gäller en ny lag som gör det möjligt att bo i en bostad mot hyra eller avgift med ett bindande löfte om att senare kunna köpa den. En del av avgiften kan gå till köpeskillingen. Detta sänker tröskeln för personer som har svårt att få ihop kontantinsatsen och bolån direkt. Det kan särskilt hjälpa unga, barnfamiljer och personer med oregelbundna inkomster. Jag ser hyrköp som en trappa till eget ägande.

Kristdemokraterna ser ägande som ett sätt att bryta utanförskapet och stärka integrationen. Hyrköp kan bidra till ett mer blandat boende och ge fler chansen att bygga upp eget kapital. Genom reglerade formkrav, tydliga villkor och skydd för hyrköparen balanseras frihet och eget ansvar. Detta ligger nära Kristdemokraternas människosyn – individen ska kunna ta eget ansvar utan onödigt statligt krångel.

Vad innebär då detta i praktiken? Vi kan tänka oss att en bostadsutvecklare har byggt ett flerbostadshus med 50 lägenheter. När det är dags för inflyttning är marknaden ganska svag, och tio lägenheter står där osålda. Då kan utvecklaren erbjuda hyrköp av de osålda lägenheterna. En hyrköpare kan flytta in, betala en hyrköpsavgift och få option på att köpa lägenheten till ett förutbestämt pris om till exempel tre eller fem år. Det innebär att utvecklaren får intäkter under tiden och dessutom får en tryggare försäljning av fastigheten. Hyrköparen kan direkt flytta in i sitt önskade boende och spara till insatsen.

Lagen gör optionen bindande för fast egendom. Konsumenten får därmed ett starkare skydd och kan göra affären; fastighetsutvecklaren kan inte avstå från det. Jag menar att detta innebär lägre risk för utvecklare, möjlighet att bygga fler bostäder och en väg in på bostadsmarknaden för fler människor som kanske inte får banklån just den dagen men kan få det lite längre fram.

Det här låter väl som en ganska bra lag om man tycker att människor ska äga sitt eget boende? Vi hörde dock Vänsterpartiet, som med precision säger nej till alla förslag som innebär eget ägt boende för människor. Man vill helt enkelt inte hitta lösningar så att människor ska kunna äga sin egen bostad, och då missar man själva poängen. Människor får ett tryggare boende både socialt och ekonomiskt om de äger sin bostad och inte behöver vara i händerna på fastighetsägare som kanske höjer hyran oproportionerligt hela tiden.

Om man är intresserad av att göra människors liv stabilare borde man vilja hitta fler sätt som gör att folk kan äga sitt boende. Vänsterpartiet säger dock, med precision, nej till alla förslag som innebär att människor kan äga sitt eget hus.

Sedan har vi Socialdemokraterna, som välkomnar fler vägar till eget ägt boende. Det är ju bra, men man säger nej till detta och många andra förslag och använder andras argument för det. Det vore klädsamt om man använde sina egna argument och sa: Vi vill inte att människor gör på det här sättet – vi tycker inte att det är bra.

Jag menar att förslaget i den här propositionen faktiskt skulle öka konsumentmakten. Det innehåller ramar för hur hyrköp ska gå till och ser till att det finns en lag som reglerar det. Jag tror att det är bra för konsumenterna. Jag tror också att det är bra för konsumenterna att äga sitt eget boende. Det tycker även Socialdemokraterna; det sa man i talarstolen. Man säger dock, tyvärr, nej till att göra detta.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.