Herr talman! Jag vet inte riktigt vad ledamoten fiskar efter, givet att jag har gett besked.

Jag har sagt att vi för närvarande ser en positiv utveckling när det gäller sjukfrånvarons utveckling. Vi har jobbat med en rad olika åtgärder som vi nu hoppas kommer att få ännu större effekt framöver.

Jag har belyst vikten av mer kunskap inte minst när det gäller de psykiatriska diagnoserna. Vi vet inte riktigt vad som ger direkt effekt.

Det handlar om vikten av att inte minst kvinnor i offentlig sektor ska få rätt vård och behandling så att de slipper en sjukskrivning i ett så tidigt skede som bara är möjligt.

Vi har också lyft fram inte minst arbetsgivarens ansvar. Vi vet att den enskilt viktigaste delen för att minska ned, förkorta och motverka onödigt långa sjukskrivningar är en aktiv arbetsgivare som visar stöd och engagemang och definitivt gör verkstad bakom orden i handlingsplanen och dessutom upprättar en handlingsplan.

Vi ser nu en positiv trend, inte minst när det gäller de psykiatriska diagnoserna. Men vi vet att det kan svänga mycket fort. Just därför är det så otroligt viktigt att följa den här frågan mycket noga.

Jag tror att det vore tjänstefel om man som minister med ansvar för de här frågorna inte var beredd att vidta åtgärder för att mota och förhindra sjukskrivningar eller för den delen förbättra arbetet med att minska sjukskrivningarna.

Jag har inga andra besked att ge. Vi tänker inte, tycker inte och säger inte något annat. Vi har inga andra besked att ge än det som i dag gäller och ska fortsätta att gälla. Men vi följer frågan mycket noga. Jag är redo att agera om så skulle krävas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.