Herr talman! Svensk skola bär ett gemensamt ansvar för Sveriges elever, oavsett driftsform. Skolan finansieras med skattemedel, omfattas av samma lagstiftning, fattar olika beslut och driver verksamhet som påverkar barns framtid. Trots detta har insynen i de olika skolorna sett olika ut beroende på vem som driver verksamheten.

Det har funnits goda skäl till detta. I grunden tycker jag att det är en rimlig inställning att man inte ska krångla till administration och byråkrati för skolverksamhet i onödan. Men det behöver alltid ställas mot de fördelar som finns med den lagstiftning som i dag ligger på bordet. Jag tror att regeringens förslag om att införa offentlighetsprincipen hos enskilda huvudmän kommer att stärka förtroendet för skolväsendet som helhet, när vi nu säkerställer att samma principer gäller för alla.

Att bedriva utbildning är en offentlig uppgift. Skolor fattar beslut om antagning, betyg och olika disciplinära åtgärder. Ett sådant system behöver transparens. Medborgare ska kunna granska hur regler tillämpas. Vårdnadshavare ska kunna göra informerade val, och journalister ska kunna upptäcka missförhållanden. Offentlighetsprincipen är ett av våra starkaste verktyg i Sverige för att möjliggöra detta.

Grundtanken i den proposition som ligger på bordet i dag är att samma uppdrag kräver samma insyn. Offentlig verksamhet ska tåla offentlig granskning, oavsett om verksamheten är kommunal eller fristående. Om samma uppdrag utförs av olika huvudmän måste man kunna granska verksamheten på samma sätt – det är i grunden rimligt.

Det svenska skolsystemet som helhet bygger på att huvudmän ska ha så lika villkor som möjligt – lika villkor för fristående och kommunala huvudmän. Detta behöver också gälla skyldigheten att öppna sig för granskning. När granskningen försvåras blir det svårare att jämföra skolor på ett likvärdigt sätt. Kan man inte jämföra skolor på ett likvärdigt sätt blir det svårare för både föräldrar och elever att göra välgrundade skolval. Ambitionen med hela den här lagstiftningen är att skolsystemet ska bli bättre för eleverna. Den kommer att hjälpa barnen genom att det blir enklare för dem att välja rätt skola, och det kommer i förlängningen att ge dem en bättre skola.

Samtidigt har förslaget också en viktig balans. Offentlighetsprincipen införs fullt ut hos alla enskilda huvudmän, men mindre aktörer ges vissa lättnader i hur reglerna ska tillämpas. Det handlar inte om undantag från insynen i sig – allmänheten ska ha rätt att ta del av handlingar även hos små skolor och förskolor. Lättnaderna gäller i stället handläggningstid, dokumentation och arkivering.

Skälen till detta är praktiska. Många mindre huvudmän har begränsade administrativa resurser. Ofta saknar de central förvaltning och har få anställda utanför den pedagogiska verksamheten. Om samma krav på registrering, arkivering och omedelbar handläggning skulle införas för dem utan någon anpassning skulle det finnas en uppenbar risk för att personal tvingades prioritera administration framför undervisning.

För att resonera generellt finns denna målkonflikt i många av de skolreformer som riksdagen tar ställning till. En nödvändig statlig reglering minskar alltid skolornas flexibilitet. Självklart vill vi alltid undvika situationer där reformer försämrar verksamhetens kärnuppdrag.

Detta är alltså en balansgång man alltid måste gå, herr talman, och jag menar att de här lättnadsreglerna är väldigt väl balanserade. De mindre aktörerna får visst utrymme, och det finns en viktig balans. Reformen ska vara genomförbar i praktiken, men dess innehåll ska inte urholkas. Helheten i förslaget visar en tydlig inriktning: Skolan ska präglas av öppenhet, och lika villkor behöver betyda lika öppenhet.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 maj.)