Fru talman! Tack, före detta kollegor i socialutskottet! Det är trevligt att få komma hit som ersättare och gästtala över detta angelägna, viktiga ämne.

Miljöpartiet välkomnar att det införs en lagstiftning som gör att samhället på ett mer systematiskt sätt ska kunna dra lärdom av suicid och av dödsfall där dödssättet är oklart. Det ligger väl i linje med vår politik. Vi har länge drivit på för ett starkare, mer sammanhållet och mer förebyggande arbete mot psykisk ohälsa och suicid. Man behöver ta lärdom av det som har hänt, se mönster, identifiera brister och förändra arbetssätt så att fler liv kan räddas.

Propositionen innebär att en utredning alltid ska genomföras när ett barn under 18 år avlidit i suicid. Det är angeläget. När ett barn tar sitt liv måste samhället göra allt vi kan för att förstå vad som har hänt och vad som hade kunnat göras annorlunda. Utredningarna ska klarlägga och analysera omständigheter som kan ha haft betydelse, och de ska analysera vilka åtgärder som vidtagits eller hade kunnat vidtas för att förebygga dödsfallet. Detta är rätt inriktning.

Det är också rätt att utredningarna ska kunna omfatta fler aktörer än bara hälso- och sjukvården. Suicidprevention är inte en fråga för en enda verksamhet. Det kan handla om vården, socialtjänsten, skolan, arbetslivet, rättsväsendet, civilsamhället och närstående. Ofta är det just i övergångarna mellan olika verksamheter som brister uppstår. Därför behövs en nationell funktion som kan se helheten.

Fru talman! Miljöpartiet står bakom regeringens lagförslag, men vi anser också att propositionen borde ha gått lite längre. Därför har vi anslutit oss till Centerpartiets reservation, vilket även Vänsterpartiet har gjort. Jag yrkar alltså bifall till den reservationen. Den handlar om att den obligatoriska utredningsskyldigheten inte bör stanna vid barn under 18 år. Den bör omfatta barn och unga vuxna upp till 25 år. Skälet till det är enkelt, tänker vi. Övergången från tonåren till vuxenlivet är en mycket sårbar period. Det är en tid då många lämnar skolan, flyttar hemifrån och söker arbete eller studier. Samtidigt förväntas de klara allt mer på egen hand.

Vi vet att övergången mellan bup och vuxenpsykiatrin inte alltid fungerar. I vår egen motion om förbättrad psykisk hälsa och stärkt folkhälsa har Miljöpartiet lyft fram just glappet mellan bup och vuxenpsykiatrin. För vissa fungerar övergången bra, men för andra innebär den att vårdkontakten blir osäker, att ansvaret blir otydligt eller att den unga vuxna själv förväntas navigera i ett system som redan från början är svårt att förstå. Det är inte rimligt, anser vi.

Ingen 18-åring som mår mycket dåligt ska lämnas ensam med att hitta rätt i vuxenpsykiatrin. Därför vill vi se bättre rutiner för övergången från bup till vuxenvården, till exempel gemensamma överlämningsmöten, dubbla vårdkontakter under en övergångsperiod eller särskilda mottagningar för unga vuxna. Samma logik bör gälla den nationella utredningsfunktionen. Om man menar allvar med att förstå vad som brister för unga människor måste man också systematiskt utreda suicid bland unga vuxna.

Fru talman! Miljöpartiet har även lämnat ett särskilt yttrande i betänkandet. Där tydliggör vi att även om propositionen är välkommen anser vi att den borde omfatta mer.

För det första anser vi att utredningsfunktionen framöver bör kunna omfatta även suicidförsök. Det föreslog vi även i en tidigare motion, 2025/26:3544. Ett suicidförsök är en mycket allvarlig händelse, men det är också en möjlighet för samhället att lära innan det är för sent. Om en människa har varit nära att ta sitt liv behöver vården och andra berörda verksamheter kunna analysera vad som hände. Fanns det brister i tillgängligheten? Var väntetiderna för långa? Fanns det signaler som inte fångades upp? Fanns det stöd som borde ha satts in tidigare?

För det andra menar vi att det på sikt bör övervägas om utredningar ska vara obligatoriska vid samtliga suicid oavsett ålder. Vi förstår att det skulle kunna bli en mycket omfattande verksamhet, men vi vill ändå lansera den idén. Regeringens proposition innebär att suicid bland vuxna får utredas om utredningsmyndigheten bedömer att det kan bidra till suicidpreventivt lärande. Det är naturligtvis bättre än att inte utreda alls, men det finns en risk med att vuxensuicid behandlas mer selektivt. Majoriteten av dem som dör i suicid är ju vuxna. Om man inte systematiskt lär av dessa fall riskerar man att missa viktiga mönster, särskilt när det gäller grupper som redan i dag har sämre tillgång till stöd och skydd.

För det tredje vill vi lyfta fram särskilt utsatta grupper. Suicidprevention måste vara jämlik. Det betyder att man måste se de grupper där risken är förhöjd och där tillgången till stöd är sämre. Det kan handla om unga hbtqi-personer, äldre män, personer med intellektuell funktionsnedsättning, personer med beroendeproblematik, personer med NPF, människor i social utsatthet eller personer som lever i ofrivillig ensamhet. Ett förebyggande arbete som inte ser skillnader i livsvillkor riskerar att missa dem som behöver stödet mest.

Fru talman! Miljöpartiet välkomnar propositionen; den är ett steg framåt. Men vi behöver också vara tydliga med att arbetet inte är färdigt. Man behöver lära mer av suicid bland unga vuxna. Man behöver kunna ta lärdomar även av suicidförsök. Man behöver på sikt bygga upp en mer heltäckande kunskap om suicid i alla åldrar. Framför allt behöver det förebyggande arbetet stärkas i vården, skolan, socialtjänsten, civilsamhället och samhället i stort.

När någon tar sitt liv är det ett mänskligt lidande som inte går att fullt ut beskriva i ett betänkande eller en proposition, men politiken har ett ansvar att göra det vi kan och bygga system som ser problemen tidigare, agerar snabbare och lär mer systematiskt. Därför stöder Miljöpartiet den här propositionen, därför yrkar jag bifall till reservationen och därför kommer partiet att fortsätta driva på för ett starkare, bredare och mer jämlikt suicidpreventivt arbete.