Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 31, En nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid.

Varje år förlorar omkring 1 500 människor i Sverige livet i suicid. Bakom varje siffra finns en människa, en familj och anhöriga vars liv förändras för alltid.

Varje suicid är en tragedi för den människa som inte längre såg någon annan utväg, för de anhöriga som lämnas kvar och för samhället omkring. Därför måste vi dra lärdom när det i efterhand går att se signaler, kontakter eller tillfällen där mer hade kunnat göras.

Fru talman! Ingen människa bör hamna i en så utsatt situation att den enda utvägen upplevs vara självmord. Därför måste det suicidpreventiva arbetet tas på största allvar – i vården, i skolan, i socialtjänsten och i samhället i stort.

Vi i Sverigedemokraterna välkomnar därför att regeringen, inom ramen för Tidösamarbetet, nu går fram med en proposition om en nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid. Det ligger väl i linje med det arbete som Sverigedemokraterna länge har drivit.

Fru talman! Sverigedemokraterna har under lång tid lyft behovet av en haverikommission vid suicid. Med det menar vi att suicid ska analyseras mer systematiskt så att samhället kan se vad som har hänt, vilka kontakter som funnits med exempelvis vård, socialtjänst, skola eller andra aktörer och var stödet kan ha brustit.

När en människa har gått förlorad ska samhället inte bara gå vidare. Vi måste fråga om signaler fångades upp, om samverkan fungerade och om stöd eller uppföljning hade kunnat ges tidigare.

Propositionen är ett viktigt steg i den riktningen. Den innebär att en ny lag införs om utredningar för att förebygga suicid. En utredningsmyndighet ska ansvara för att genomföra utredningarna i syfte att stärka samhällets lärande och det förebyggande arbetet.

En utredning ska alltid göras när ett barn har avlidit i suicid. Om en utredning bedöms kunna bidra till att förebygga suicid får utredning också genomföras när en vuxen har avlidit i suicid eller när ett barn eller en vuxen har avlidit och dödssättet är oklart. Utredningen ska klarlägga och analysera omständigheter som kan ha inverkat på dödsfallet och vilka åtgärder som har vidtagits, eller hade kunnat vidtas, för att förebygga det.

Propositionen innebär också att berörda myndigheter och verksamheter ska kunna lämna de uppgifter som behövs för utredningen. Samtidigt införs sekretesskydd för känsliga uppgifter om enskilda och deras närstående. Det är viktigt att samhället kan dra lärdom, men det är också viktigt att den personliga integriteten värnas.

Fru talman! Sverigedemokraterna har i beredningen särskilt lyft unga vuxna upp till 29 år. Det är en grupp där utvecklingen är bekymmersam. Folkhälsomyndighetens analyser visar att suicidtalen har ökat bland unga vuxna i åldern 20–29 år medan samma ökning inte syns bland ungdomar i åldern 15–19 år. Det gäller inte minst unga män men också personer där missbruk, spelproblematik, skuldsättning eller ekonomisk utsatthet förvärrar livssituationen.

Samtidigt visar suicidstatistiken att riskerna ser olika ut i olika grupper. Vi ser oroande signaler bland barn och flickor i yngre åldrar, samtidigt som många suicid sker bland äldre och medelålders män. Det visar att suicidpreventionen måste vara bred nog att fånga olika livssituationer, riskfaktorer och varningssignaler.

Just därför är det viktigt att propositionen också öppnar för att vuxna fall ska kunna utredas när det kan bidra till att förebygga nya suicid. Det avgörande framåt blir att den möjligheten används där den kan göra skillnad, både när det gäller unga vuxna och andra grupper där det finns behov av fördjupad kunskap.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 2 juli 2026.

Fru talman! Det här behöver också ses som en del av ett större arbete. Inom ramen för Tidösamarbetet görs nu flera viktiga insatser för att stärka arbetet med psykisk hälsa, psykiatri och suicidprevention.

Bland annat har beslut tagits om en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention, som sträcker sig över tio år. Det är viktigt, eftersom arbetet måste vara långsiktigt och samlat, inte bygga på kortsiktiga punktinsatser. Strategin tydliggör också att ansvaret inte kan vila på psykiatrin ensam. Hela samhället behöver bidra – vården, skolan, socialtjänsten, arbetslivet och civilsamhället – för att tidigare upptäcka psykisk ohälsa och se till att människor får stöd innan läget blir akut.

Inom ramen för detta arbete har också tagits initiativ till mer riktade insatser mot särskilda riskfaktorer, bland annat genom uppdraget till Socialstyrelsen och Konsumentverket om att stärka stödet till den kommunala budget- och skuldrådgivningen. Det är viktigt, eftersom skuldsättning, spelproblem och ekonomisk utsatthet kan bidra till psykisk ohälsa och suicidrisk.

För barn och unga krävs tidiga insatser, fungerande elevhälsa och bättre samverkan mellan skola, vård och socialtjänst. För äldre behöver vård, omsorg och sociala insatser bättre fånga upp psykisk ohälsa i tid, inte minst när ensamhet, sjukdom eller förlust av närstående blir riskfaktorer.

Fru talman! Det suicidpreventiva arbetet handlar om att människor ska få hjälp innan läget blir akut. Därför var återöppnandet av den nationella hjälplinjen ett viktigt steg. Det var något som jag och Sverigedemokraterna drev på för, eftersom möjligheten att snabbt få tala med någon i en svår situation kan vara helt avgörande.

Men suicidprevention handlar också om det medmänskliga ansvaret att våga fråga när någon mår dåligt, att våga ta signaler på allvar och att se till att människor inte blir ensamma med sina tankar. Alla som tar sitt liv har inte haft kontakt med psykiatrin. Vissa har haft kontakt med vården, socialtjänsten, skolan eller andra aktörer medan andra inte har fångats upp över huvud taget. Därför måste suicidpreventionen vara bredare än psykiatrin.

Fru talman! Med propositionen tas ett viktigt steg mot ett starkare förebyggande arbete och ett mer systematiskt lärande efter suicid.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.