Herr talman! Vi debatterar i dag finansutskottets betänkande nummer 43, som avser förbättrade förutsättningar för kommuner att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Denna proposition är efterlängtad. Vi sverigedemokrater har under lång tid sett hur enskilda gängkriminella organisationer av olika slag lurat till sig skattepengar genom att ge sig på inte minst staten men också kommuner och regioner. Denna fråga går, precis som många andra under denna mandatperiod, att koppla ihop med hur staten respektive kommuner och regioner arbetar olika, inte bara nu utan även historiskt. Jag vill därför göra en historisk tillbakablick med koppling till vad Sverigedemokraterna och regeringen åstadkommit i dag.

Jag börjar med den historiska bakgrunden, främst med fokus på vad staten har gjort för att minska fusk och felaktiga utbetalningar. Det kan handla om olika stödformer, exempelvis studiestöd och aktivitetsbidrag. CSN och Försäkringskassan är exempel på myndigheter som samarbetat och motverkat att det betalas ut olika bidrag som inte ska vara möjliga att få samtidigt. Detta har kunnat stoppas när system samkörts, vilket är bra. Det är ett viktigt arbete som har gjorts av just dessa myndigheter.

Sedan några år tillbaka finns Utbetalningsmyndigheten, som både effektiviserar statens arbete och minskar risken för att pengar betalas ut felaktigt. Det ska stoppas i tid. Ju tidigare staten kan agera, desto mindre risk för att pengarna går till brottslingar. Det är då också så att statens processer med anmälningar, utredningar med mera för att få tillbaka pengarna och få personer dömda kan minska.

Tyvärr måste jag säga att kommunerna i många fall varit mer senfärdiga med att agera i dessa frågor. Jag vet inte om det är en slump, men historiskt har kommuner och regioner i allra störst utsträckning styrts av rödgröna partier, främst Socialdemokraterna, ett parti som sällan har agerat i tid eller helt enkelt har saknat den politiska vilja som krävs för att lokalt i kommuner och regioner följa upp det som man säger sig stå för på nationell nivå. Det finns tyvärr en röd tråd – när det handlar om att sätta åt organiserad brottslighet agerar staten före medan kommuner och regioner tyvärr sackar efter.

För att göra en koppling till en annan fråga under mandatperioden har vi exemplet att riksdagen gett kommuner möjlighet att vräka gängkriminella från bostadsområden, något som många socialdemokratiskt styrda kommuner varit sena med att följa upp eller inte gjort alls. Det kan man koppla till den fråga vi debatterar i dag. Vill man att kommunerna ska prioritera dessa frågor fullt ut spelar det roll hur de styrs och av vilka partier de styrs.

Herr talman! För att komma tillbaka till sakfrågan i dagens betänkande är det helt rätt och riktigt att vi nu tar nästa steg och kopplar ihop statliga utbetalningar med det som sker inom ramen för kommunerna. Det är först när olika delar av det offentliga samhället samverkar som vi på riktigt kan komma åt felaktigheter och organiserad brottslighet och stoppa att man utnyttjar vårt offentliga samhälle för att finansiera sin brottsliga verksamhet.

Lagförslaget innebär att det från och med den 1 juli 2029 blir obligatoriskt för kommuner att lämna uppgifter till Utbetalningsmyndigheten, även utan begäran från myndigheten, för att möjliggöra dataanalys och urval. Det är en fullt rimlig inskränkning i den kommunala självstyrelsen, då även kommunala utbetalningar bör omfattas av samma kontrollsystem. Jag och Sverigedemokraterna tycker dock att den obligatoriska delen borde börja gälla tidigare.

Herr talman! Det är i många avseenden ingen hemlighet varför vi hamnat där vi är i dag. Det är resultatet av en alltför svag syn på brott och straff hos tidigare regeringar och de gamla partierna, men också resultatet av en ansvarslös migrationspolitik som skapat utanförskap, arbetslöshet och segregation med följder såsom dålig ekonomi, bristande språkkunskaper och ökad sårbarhet för just kriminalitet.

Därför är det viktigt att vi har lagt om migrationspolitiken och rättspolitiken och att samhället nu i större utsträckning beivrar brott, skärper straffen och sätter brottsoffret i fokus. Vi är på rätt väg i Sverige nu, men mer finns att göra. En rödgrön vinst i höstens val skulle innebära en återgång till den politik som skapade många av de problem som vi i dag försöker lösa.

Valet i höst handlar därför ytterst om vilken riktning Sverige ska ta – återgång till en politik med högre migration och otillräcklig rättspolitik eller fortsatt sverigedemokratiskt inflytande med en restriktiv migrationspolitik och en skärpt rättspolitik som gör Sverige tryggare och bättre. För mig är valet självklart. Sverige behöver fortsatt sverigedemokratiskt inflytande för att vi ska kunna fortsätta att återupprätta tryggheten, rättsstaten och tilliten till världsfärdssystemen.

(Applåder)