Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, så att jag inte glömmer det.

Väldigt mycket av allt som Liberalerna och samarbetspartierna har gjort inom miljö- och jordbruksutskottets område under mandatperioden handlar om att hitta, eller kanske snarare återfå, en balans i politiken. Det gäller inte minst det vi gör i fråga om skogspolitiken och miljön, men det gäller också jaktfrågorna. Det är i mångt och mycket konfliktfyllda frågor där tidigare förd politik har skapat väldigt stora problem. Dem gör vi nu någonting åt, och det är jag väldigt glad att få vara en del av.

Herr talman! Jakt handlar till stor del om ansvar, naturvård och just balans. Vi lever i ett land fullt av naturälskande människor. Vi är många som söker lugnet i naturen, och vi är också många som gör vad vi kan för att vårda och värna naturen. Här finns en stark koppling till just jakten, som är en avgörande del i förvaltningen av sunda viltstammar.

I alla sammanhang där jakt debatteras förtjänar alla de viktiga insatser som jägarkåren gör att lyftas fram, inte minst i den tid vi nu lever i med krig i Europa.

Jag hade förmånen att besöka Ukraina i förra veckan, bland annat tillsammans med Emma Nohrén som sitter i bänken framför mig. Det är väldigt märkligt att besöka ett land i krig, och det tar tid att smälta alla intryck. Något som stod klart så snart vi rullade över gränsen var dock att civilbefolkningens beredskap och förmåga att hantera den situation man befinner sig i är en omistlig del av landets förmåga att försvara sig mot Rysslands angrepp.

Vad jag vill ha sagt med detta, som kanske kan kännas lite avsides i förhållande till det vi debatterar, är att den svenska jägarkåren och svenska jägarorganisationer är en omistlig del och en omistlig resurs i Sveriges civila beredskap. Detta är något som inte lyfts fram tillräckligt ofta. Det är en nyans som tappas bort i debatten, och därför vill jag föra fram den här i dag. Jag tror att det är många som delar den bilden, men det förtjänar att belysas ytterligare.

Och apropå nyanser: Jaktdebatten saknar ofta viktiga nyanser. Den är ofta förenklad och polariserad. Jakten är som sagt en självklar del i och en lösning av viltförvaltningsfrågorna. Trots det ser vi alla de problem med hat och hot som tidigare lyfts. Det är därför vi nu presenterar förslag för att hantera just detta. Den som deltar i jakten ska inte behöva vara orolig för att utsättas för trakasserier, hat och hot. Därför föreslår vi nu en ny sekretessbestämmelse som ska råda bot på detta, eller i alla fall göra det svårare för aktivister som går alldeles för långt i sitt agerande att faktiskt söka upp jägare. Detta har vi sett de senaste åren under den vargjakt som har bedrivits hemma i mitt län, i Örebro, där polisen måste vara ständigt närvarande under licensjakten på varg. Det sker när människor gör det man får göra och det staten vill ska göras, och det är helt oacceptabelt.

Det är en nödvändig och bra förändring, men det är beklagligt att den behövs. Hat, hot och trakasserier är aldrig okej. Vill man påverka samhället, vill man påverka politiken, får man hitta andra verktyg där människor inte far illa. Man får faktiskt hålla sig inom lagens ramar. Vi ser nu till att förbättra förutsättningarna för att vara med och jaga, och det känns bra.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 maj.)