Herr talman! Vi är här för att debattera den proposition som heter Förenklingar i jaktlagstiftningen.

Herr talman! Vi i Miljöpartiet anser att Sverige behöver ha en jaktlagstiftning som fungerar i praktiken. Vi behöver regler som är tydliga, rättssäkra och möjliga att tillämpa för både jägare, markägare, myndigheter och rättsväsen, och de ska inge förtroende hos allmänheten. Därför behöver vi en viltförvaltning som bygger på kunskap, ansvar och långsiktighet.

Miljöpartiet motsätter sig inte den förändrade lagstiftningen, utan vi tycker att många delar är bra. Men det finns några ställen där vi ser att det drar iväg lite för mycket, och jag tänker nu använda några minuter till att förklara varför.

Den fråga där vi vill se ett avslag och där vi har ett särskilt yttrande gäller den del i propositionen som handlar om jakt på säl i allmänt vatten. I propositionen föreslår regeringen att svenska medborgare och medborgare i EU eller EES ska få jaga på allmänt vatten och från klippor som inte hör till någon fastighet.

Vidare föreslår regeringen att jaktlagen ska göras tillämplig i Sveriges ekonomiska zon i syfte att tillåta jakt på säl i zonen. Det här tycker vi är att gå för långt. När man tittar på vad remissinstanserna säger ser man att det finns betydande problem och oklarheter kring vad detta ska leda till.

Naturvårdsverket säger att det finns svårigheter när det gäller tillsyn och kontroll och vad det får för konsekvenser för sälförvaltningen. Havs- och vattenmyndigheten lyfter upp att jakten måste vara förenlig med en långsiktigt hållbar och vetenskapligt grundad förvaltning. Även SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, pekar på osäkerhet kring beståndsutveckling och systemeffekter.

Det här tycker vi är tillräckligt viktigt, för att inte säga oerhört viktigt, för att man ska dra i handbromsen. Sälfrågan handlar inte bara om jakt på just säl, utan det är också en ekosystemfråga. Det handlar om våra fiskbestånd och våra havsmiljöer, som redan är hårt pressade.

Som många här i kammaren vet var det just havsfrågorna som förde mig till denna kammare en gång i tiden. När man förändrar förvaltningen av en toppredator som sälen borde det ske med stor försiktighet. Det måste också vila på en vetenskaplig grund, men flera remissinstanser säger att vi ännu inte har en vetenskaplig grund för att släppa det fritt på det sättet, speciellt inte i Östersjön som är ett hav i obalans. Det är ett hav under mycket hård press, och därför är det problematiskt att regeringen i propositionen går fram snabbare än vad expertmyndigheterna och forskningen anser vara klokt. I den delen, herr talman, vill vi att propositionen ska avslås, och därför har vi ett särskilt yttrande om det.

Vi har två andra anmärkningar i propositionen. En del handlar om det som kallas för förvaltningsmärkning av fällda djur. Det handlar om att märka djur för att man ska kunna följa dem. Jag tycker att det är väldigt bra. Det behöver vi göra för att ha en bra viltförvaltning, men flera remissinstanser efterfrågar att det måste finnas tydligare kriterier, en nationell samordning och också ett bättre klargörande mellan rättssäkerhet och tydlighet när det gäller ansvar och spårbarhet.

Vi säger inte nej till detta, utan vi tycker att det är bra. Men vi saknar de delar som efterlyses av till exempel Naturvårdsverket och vill att man ska ta fram sådana kriterier innan lagstiftningen kommer på plats. Ett system som är otydligt riskerar att skapa problem för myndigheter snarare än att underlätta, vilket är just vad den nya lagstiftningen ska göra.

Herr talman! En annan del där vi i grunden är positiva men där det finns saker som borde finnas på plats innan lagstiftningen vinner laga kraft är möjligheten att avliva djur utan myndighetsbeslut. Vi hörde i det tidigare anförandet att det här är viktigt.

Genom en åtelkamera kan man till exempel se ett skadat djur. Förra året följde jag själv en blind älgs framfart i Dalarna, där jag har en stuga. Man fick inte avliva den, och till slut gick den ned sig i en myr och dog en plågsam död framför en familj som var ute på picknick. Det var fruktansvärt; ingen vill uppleva det. Med den här lagstiftningen kan sådana djur avlivas.

Samtidigt är remissinstanserna ganska tydliga. Naturvårdsverket varnar för gränsdragningsproblematik och att skyddsjaktssystemet kan urholkas. Åklagarmyndigheten påpekar att det finns rättssäkerhetsproblem och svårigheter med efterhandskontroll. Polismyndigheten lyfter fram att illegal jakt kan bli svårare att upptäcka och utreda.

Det här måste vi ta på stort allvar. Illegal jakt är inte ett marginellt problem, utan det är ett allvarligt hot mot framför allt vår rovdjursförvaltning och också mot förtroendet för jägarna överlag. De allra flesta jägare bedriver jakt på ett seriöst och ansvarsfullt sätt. Vi har ett högt förtroende för våra jägare i Sverige, och det ska vi fortsätta att ha. Just därför måste vi ha en lagstiftning som är tydlig och möjlig att kontrollera.

Nu gör man den här förenklingen utan att ha dessa kriterier på plats. Det är kriterier som remissinstanserna, som ändå är sakkunniga, har tagit upp. Jag tycker att det är olyckligt, och det riskerar att leda till en onödig debatt om en lagstiftning som verkligen skulle kunna göra skillnad när det gäller lidande för djur. Detta kan nu i stället hamna snett.

Herr talman! Överlag tycker vi i Miljöpartiet dock att många av ändringarna är bra. Det blir en moderniserad lagstiftning. Vi säger alltså nej till jakt på säl ute i svensk ekonomisk zon på det sätt som beskrivs, och vi skulle förstås ha velat ha de här kriterierna på plats innan man går vidare med lagstiftningen i dessa delar. Men vi kommer inte att invända mer än så.

Vi behöver ha en fungerande viltförvaltning, och vi behöver ha hög jaktetik och stärkt rättssäkerhet. Vi måste också ha beslut som vilar på vetenskaplig grund.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 2 av Miljöpartiet.