Herr talman! Det är slående hur vi tre från delegationen har en gemensam uppfattning när det handlar om vikten av det parlamentariska arbetet internationellt. Jag vill passa på att framhålla att jag önskar att de parlamentariska delegationer som riksdagen är medlem i – det handlar om ett stort antal internationella organisationer – kan få ett större genomslag i riksdagen och i Sverige. Jag säger detta därför att det arbete som vi gör i de internationella parlamentariska delegationerna har betydelse, speciellt i orostider som dessa. Jag vet att herr talmannen har gjort mycket för att förbättra dialogen, men jag är övertygad om att mer behövs.

Det betänkande vi debatterar nu handlar om verksamheten under 2025. Någonstans önskar jag att den verksamhet som bedrivs i delegationernas regi inte ska behöva vänta ett helt år – i vissa fall – innan den blir officiell och når riksdagens ledamöter så att vi kan ha ett samtal och en debatt här i riksdagen.

Detta kan vara något för kommande talmanspresidium, kommande delegationspresidium och riksdagsstyrelsen att diskutera vidare, för om vi ska lyckas ännu bättre än i dag på den internationella arenan behöver vi ett större engagemang och ett större genomslag.

IPU grundades 1889 och är världens äldsta parlamentariska organisation. Tillika är den världens geografiskt största parlamentariska organisation, med 183 medlemsländer från alla världsdelar. Detta är otroligt, för det ger en möjlighet till dialog och till att mötas parlamentariker emellan och diskutera och debattera både gemensamma och icke gemensamma frågor.

Efter mina 23 år i riksdagen är jag än mer övertygad om att om vi i Sverige ska leva i välstånd och i en fungerande demokrati måste vi också ha större internationellt engagemang på den parlamentariska nivån. Det är regeringarna som styr, men vi parlamentariker kan göra mycket.

Låt mig också säga några ord om det arbete delegationen har gjort och gör. Vi samarbetar bland annat i den nordiska kretsen. Vi träffas innan generalförsamlingarna och gör också studiebesök tillsammans i samband med FN-hearingen. Detta är oerhört viktigt, för det gör att vi kan driva en gemensam linje och få genomslag och att vi kan stödja varandras kandidaturer. Det gör oss också mer uppdaterade om vad som händer.

Tack vare det svenska engagemanget har vi också fått till stånd ett formaliserat NB8-format. Det innebär att vid församlingarna träffas de nordiska och baltiska delegationerna också inom IPU, vilket behövs i dessa orostider.

Vi har också under senare år träffat den ukrainska delegationen, och jag ser det som viktigt. Vi måste fortsätta att stödja Ukraina, för det är ett samarbetsland, ett europeiskt land och ett land som ligger oss nära i hjärtat, själen och rent geografiskt. Därför måste vi ta kontakt varhelst vi träffar ukrainare.

Under 2025 genomfördes två generalförsamlingar, en i Tasjkent i Uzbekistan och en i Genève i Schweiz. Vice talman Julia Kronlid var med i Uzbekistan, och det hela var väldigt givande.

Vad lärde jag mig då om Uzbekistan? Jo, att det är ett land med god ekonomisk tillväxt på 6–7 procent per år, vilket är högre än tillväxten i EU. Jag hoppas att svenska universitet, svensk forskning och svenskt näringsliv kan hitta till Uzbekistan, för tänk vad det skulle vara bra om vi kunde berika varandra!

Vad som också slog mig när jag var i Uzbekistan är att it-verksamheten där ligger fantastiskt långt fram. Det visar att teknisk utveckling inte sker bara i Europa och USA utan på andra håll i världen.

I generalförsamlingen i Tasjkent behandlades en resolution om hur krig påverkar hållbarheten negativt. Detta var ett samarbete mellan Sverige och Ukraina, som här alltså gjorde gemensam sak.

Under den 151:a generalförsamlingen i Genève behandlade församlingen en resolution om Rysslands illegala kidnappning och bortförande av ukrainska barn. Den bifölls av församlingen.

Vi hade också ett särskilt brådskande ärende, som inte var förberett innan men behandlades av församlingen på initiativ av Polen, Sverige, Chile, Thailand och Nederländerna. Det var alltså stor geografisk spännvidd på initiativtagarna. Ärendet handlade om gränsöverskridande organiserad brottslighet, cyberhot och hybridhot mot demokrati och mänskliga rättigheter. Detta kom till stånd för att Thailand och Chile liksom vi i norra Europa upplever detta genom hotbilden från Ryssland. Värt att notera är att detta akuta ärende, som det kallas, godkändes av församlingen med tre fjärdedels majoritet.

Rysslands illegala krig mot Ukraina tas upp vid varenda församling, och jag vill göra ett medskick till kommande delegationer: Fortsätt att hamra på! Det har den nuvarande delegationen gjort, och Ryssland ska inte komma undan.

Den som vill veta mer om IPU:s arbete under 2025 kan läsa delegationens redogörelse eller besök IPU:s hemsida.

Slutligen vill jag tacka vice ordförande Serkan Köse, som jag har samarbetet mycket med när vi har tagit fram planer för delegationens arbete. Jag vill också rikta ett varmt tack till hela delegationen för ett fantastiskt gott samarbete. Vi har stått enade i de viktiga internationella frågorna och försvarat Sveriges värdegrund och demokratin och att vi ska ha en världsordning som baseras på regler och inte på den starkes rätt.

Jag vill också rikta ett varmt tack till RIK, framför allt till delegationssekreterare Björn Sondén och biträdande delegationssekreterare Ralph Hermansson. De är två fantastiska personer som tänjer på gränserna för vad de kan åstadkomma för att delegationen ska kunna göra ett bra arbete. Jag hoppas att deras insatser erkänns också inom Riksdagsförvaltningen.

Herr talman! Detta är förmodligen mitt sista anförande i Sveriges riksdag efter 23 år som ledamot. Jag måste säga att det känns fantastiskt bra eftersom den svenska IPU-delegationen har gjort så mycket och hela tiden hållit fanan högt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 maj.)