Herr talman och ledamoten! Det är väldigt enkelt att svara på den frågan. Vi har presenterat en massa saker som vi vill göra. Det finns saker som vi fortfarande debatterar i utskottet och som är på väg fram till riksdagens bord, och det finns saker som vi ska utreda och saker som vi vill utreda.

Vi fortsätter ju reformeringen av skolan. Det innebär att vi går längre i ambitionen att återreglera skolan och se till att skolan återigen blir ett kunskapstempel och inte ett forum för allmänt flum. Vi ser till att minska möjligheten att ta ut vinster på bekostnad av kvaliteten, vilket vi gör genom att reglera upp kvaliteten. Den som följer svensk skolpolitik vet detta, herr talman, och jag vill drista mig till att säga att jag tror att även ledamoten framför mig känner till det. Det kan inte vara någon hemlighet.

Tidigare i debatten diskuterades det att vi inte vet hur lagen kommer att falla ut. Men det är också en sak som ledamoten nog känner till: Om det visar sig att lagen inte är tillräcklig för att vi ska uppnå de mål som vi vill uppnå – det vill säga att offentlighetsprincipen ska gälla på en principiell nivå i hela den svenska skolan, inklusive i friskolorna – kommer vi väl att få återkomma med ny lagstiftning. Det är så lagstiftningsprocessen funkar.

Det är lite tramsigt att vara politiker i Sveriges riksdag och inte erkänna att alla lagstiftningsprocesser funkar så, herr talman. Man går fram med en lag, och sedan får man se exakt hur den faller ut. Därefter går man tillbaka, utreder, justerar och går fram med någonting nytt. Politik är ju inte ett lopp där man kommer i mål, utan politik är hela tiden en process där vi behöver skruva ytterligare eller ändra någonting för att uppnå de mål vi har.

I det här fallet är målen att offentlighetsprincipen ska gälla i svensk skola, att eleverna genom sin undervisning ska få del av de pengar som vi tar från människors skattemedel, att det ska vara god kvalitet och så vidare. Det fortsätter vi att ha mycket höga ambitioner för.