Herr talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till reservation 1 i CU30.

Energieffektivisering är inte någon sidofråga. Det är en central del av Sveriges klimatomställning, konkurrenskraft och framtida energisystem. Det handlar om att använda resurser smartare, minska belastningen på näten, pressa kostnaderna för hushållen och företag och samtidigt skapa bättre förutsättningar för elektrifieringen av industrin och transportsektorn.

I remissvaren till propositionen riktas skarp kritik mot regeringens förslag. Bland annat lyfter Eneff, Energieffektiviseringsföreningen, fram att regeringens målformulering är vag och otydlig och att det kan uppfattas som att frågan inte är prioriterad.

Herr talman! Det här är allvarligt. Regeringen föreslår nu ett icke-förpliktande kvalitativt mål som inte är mätbart samtidigt som stöd för energieffektivisering har tagits bort sedan tidigare. Till skillnad från regeringens förslag konstaterar vi också att det nuvarande kvantitativa målet stöder Sveriges möjligheter att bidra till att nå EU:s samlade målbild.

I likhet med ett flertal remissinstanser är vi av uppfattningen att målet bör innehålla kvantitativa målformuleringar för att vara styrande och kunna följas upp. Hur ska ett mål kunna följas upp om det inte är mätbart? Och när är energianvändningen i Sverige egentligen effektiv? Det är frågor som regeringen inte ger några tydliga svar på.

Detta är inte någon akademisk diskussion om ordval. Det handlar om styrningen av svensk energipolitik. Regeringen vill ersätta dagens kvantitativa mål med ett kvalitativt mål som inte är siffersatt. Resultatet riskerar att bli att Sverige står utan både tydlig riktning och tydliga verktyg.

Det är svårt att förstå logiken. När regeringen pratar om kärnkraft finns det tydliga mål. Då finns det delmål, miljardstöd, samordnare och kreditgarantier. Men när det gäller energieffektiviseringen, som enligt internationella analyser bidrar med betydligt större energibesparingar i systemet, saknas både tydliga mål och tydliga satsningar.

Herr talman! I propositionen förs också resonemang som antyder att energieffektivisering skulle vara ett hinder för elektrifieringen. Men kritiken från flera remissinstanser är tydlig: Effektivisering är tvärtom en möjliggörare för elektrifieringen. Det är ganska självklart. Om vi använder energin smartare minskar belastningen på elnätet, effekttoppar kan jämnas ut och mer el kan användas där den verkligen behövs.

Energimyndigheten har bedömt att potentialen för eleffektivisering uppgår till mellan 20 och 25 terawattimmar till år 2030. Det är enorma mängder energi. Att inte ta till vara den potentialen är dyrt, både för Sverige och för svenska skattebetalare.

Herr talman! Kritik riktas också mot att regeringen inte tydligt visar hur Sverige ska leva upp till sina åtaganden internationellt. Sverige har åtaganden genom EU:s energieffektiviseringsdirektiv, direktivet om byggnaders energiprestanda och avtalen från COP 28. Men det saknas en tydlig analys av hur målen faktiskt ska nås. Detta skapar osäkerhet, och osäkerhet är dåligt för investeringar, innovation och svenska företag.

När det gäller energideklarationer lyfts ett annat viktigt problem fram, nämligen tillsynen. I dag kontrolleras främst om det finns en energideklaration, men kvaliteten på deklarationerna granskas i praktiken inte. Det är allvarligt, för energideklarationer används i dag av banker, vid fastighetsvärderingar och vid förhandlingar om lån och räntor. Om kvaliteten är låg undermineras hela systemets trovärdighet.

Flera remissinstanser har också påpekat att det är otydligt vad som räknas som en ombyggnad och att avgränsningen är alltför snäv. Vidare har de också framfört att det finns en risk för att viss energipåverkan missas och att ändringarna leder till otydligheter för dem som tillämpar lagen. Därför föreslår vi att det ska införas en kontrollstation efter tre år för att se över de nya reglerna i lagen om energideklarationer för byggnader när de har trätt i kraft och se hur detta har utvecklats.

Herr talman! Vi socialdemokrater delar uppfattningen att Sverige behöver tydliga och mätbara mål, långsiktiga handlingsplaner, bättre samordning och en politik som gör energieffektivisering till en strategisk del av klimatomställningen. Men det handlar inte bara om klimatpolitik. Energieffektivisering skapar resurseffektivitet och är av stor betydelse för att bygga ett mer hållbart samhälle med ökad elektrifieringstakt, stärkt konkurrenskraft och sänkta elkostnader för vanligt folk. Det är bättre att investera i energieffektiva hus än att elda för kråkorna. Det blir i slutändan bara onödigt dyrt för hushållen.

Därför är det problematiskt när regeringen väljer otydlighet framför tydlighet och när ambition byts mot allmänna formuleringar. Sverige behöver en energipolitik som håller ihop. Det handlar om elektrifiering, energieffektivisering, industrins behov, hushållens ekonomi och klimatmålen. Då krävs det tydliga mål, tydliga prioriteringar och en regering som visar ledarskap.

Vi kan konstatera att regeringens politik på området inte är tillräcklig. Det behövs kvantitativa målformuleringar för att främja energieffektiviseringen i samhället. Därför anser vi att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag på ett nytt mål för effektiv energianvändning. Det målet ska ha kvantitativa målformuleringar som möjliggör mätbarhet och uppföljning samt att Sverige kan leva upp till sina åtaganden på klimatområdet.

Herr talman! När vi energieffektiviserar bostäder på rätt sätt gör vi tre saker samtidigt: Vi sänker människors boendekostnader, vi förbättrar hemmen och vi skapar jobb här hemma i Sverige. Mot den bakgrunden anser vi att regeringens förslag till nytt mål för effektiv energianvändning bör avslås. Jag yrkar återigen bifall till reservation 1 i betänkandet.