Herr talman! För många invånare som bor i glesbygd kan uttrycket ”hela Sverige ska fungera” ibland mer låta som ett hån än som ett löfte från politiken. I många landsbygdskommuner ser vi hur service försvinner, hur kollektivtrafiken glesas ut, hur avstånden till vård, skola och jobb blivit längre och hur framtidstron ibland kan vackla.

Samtidigt vet de flesta av oss att det är just dessa delar av Sverige som bär upp mycket av vår livsmedelsproduktion, vår energiförsörjning och vårt naturkapital.

Betänkandet som vi debatterar i dag är både angeläget och nödvändigt, men vi hade förväntat oss mer än detta från en regering som säger sig värna landsbygden. Regeringens proposition blev en tumme, en produkt med ett enda skarpt förslag men ett förslag som saknar finansiering. Vi hade hoppats på ett mycket tydligare stöd och en mycket tydligare riktning och utveckling där ett större fokus läggs på hållbar utveckling, lokal makt och framtidsinvesteringar.

För oss handlar inte landsbygdspolitik om att bevara det som en gång var, utan om att de som bor på en plats ska få möjlighet att leva det liv som de önskar. Samtidigt kan många landsbygdskommuner också vara centrala delar av lösningen på klimatutmaningen, energiförsörjningen, vår livsmedelsproduktion och Sveriges långsiktiga utveckling.

Herr talman! Det viktigaste för en fungerande landsbygd är grundläggande samhällsservice. Det handlar om tillgång till kollektivtrafik, fungerande digital infrastruktur, vård, skola, trygghet och närvaro från det offentliga. När marknaden inte levererar måste samhället kliva fram.

Utöver det offentliga spelar även civilsamhället en avgörande roll. Därför är det glädjande att regeringen lyfter fram att samråd ska ske med företrädare från civilsamhället. Däremot är det problematiskt att finansiering för det saknas, inte minst när regeringens övergripande politik leder till stora nedskärningar i civilsamhället, från studieförbund till service och kooperativ utveckling. Det innebär såklart att det blir stora problem för civilsamhället att bära något ansvar.

Herr talman! Klimatomställningen är en stor möjlighet för många landsbygdskommuner. När många nya företag kommer på plats och gammal industri ställer om ökar framtidstron och möjligheterna till utveckling. I många av dessa kommuner byggs även vindkraft, och det är där skogen växer och produktionen av fossilfri energi kan expandera.

Om det ska ske måste mer av värdet stanna lokalt. Precis som många andra vill vi därför att kommuner och lokalsamhällen ska få avkastning på intäkterna från energiproduktion och naturresurser. Det är någonting som flera i oppositionen gemensamt har lyft upp i dag.

Det ska löna sig att bidra till samhället, inte främst för städer och stat utan för de människor som bor där produktionen sker. Men det handlar också om någonting större: tilliten till att det ska gå att leva, bo och verka i hela landet. En sådan tillit skapas inte genom tillfälliga satsningar utan genom långsiktig politik.

Avslutningsvis, herr talman: Om vi menar allvar med att hela Sverige ska fungera måste vi också våga prioritera det. Det kräver investeringar, politisk vilja och en tydlig riktning där hållbarhet och lokal utveckling går hand i hand. Landsbygden ska utvecklas, inte avvecklas. Vi vill se platser där människor kan och vill leva – platser med framtidstro och ökad livskvalitet. Därför vill jag yrka bifall till reservation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 22.)