Herr talman! Vi ser i dag hur företagare och familjer som bor på den svenska landsbygden möter flera hinder som bromsar utvecklingen. Det är väldigt tydligt att villkoren skiljer sig åt beroende på var i landet man bor. Därmed blir det också tydligt att vi behöver utjämna skillnaderna och skapa bättre förutsättningar för att bo, arbeta och driva företag i hela Sverige.

Från ett liberalt perspektiv identifierar vi att det som behöver göras är att stärka företagsklimatet i glesbygd, framför allt, men även i mindre tätorter. Vi behöver fortsätta reformera strandskyddet för att kunna bygga bättre och på fler ställen och främja vad vi kan kalla en ny egnahemsrörelse i hela landet. Viktigast av allt är nog att säkerställa en hög och likvärdig kvalitet i skolan.

Vår utgångspunkt är naturligtvis tron på att människor ska ha makt över sitt eget liv och sin egen situation. En liberal politik för en levande landsbygd innebär ju att statens huvudsyfte ska vara att undanröja hinder och säkerställa grundläggande service med målet att fler ska kunna forma sin egen framtid, oavsett var i landet man bor.

Låt oss titta lite mer i detalj på vad som skulle behöva göras. Det som vi här i kammaren brukar kalla ”minska regelkrånglet” är kanske det viktigaste. Regelverken är alldeles för detaljerade, vilket gör det väldigt svårt att göra rätt. Det behöver reformeras.

Dessutom behöver strandskyddet förändras, eftersom det försvårar byggande i hela landet. Steg har tagits, men arbetet är ännu inte klart. Vi vill gå längre. Vi tror att det är en viktig frihetsfråga, speciellt för människor som bor på landsbygd.

Från Liberalernas håll har vi även pratat om att införa ett skattefritt bosparande för unga och att främja en ny egnahemsrörelse så att det byggs i hela landet. Vi tycker att fler ska kunna både bygga och äga sitt boende, och det gäller naturligtvis även utanför storstäderna.

Kanske viktigast av allt är att vi behöver förstärka den svenska äganderätten. Det man äger vårdar man också, och det gäller lika mycket gårdarna hemma i Skåne som skogsbruk i Norrland. Landsbygden behöver inte fler pekpinnar härifrån Stockholm, utan man behöver friheten att kunna växa på sina egna villkor. Det görs genom enklare regler, starkare äganderätt och tillit till att människor – bönder, skogsägare och företagare – vet vad de håller på med.

Herr talman! Låt mig säga något kort om skolan. Kvaliteten måste vara hög oavsett var i landet man råkar bo och var ens skola ligger. Varje elev i Sverige måste ges samma chanser att kunna lyckas. Kunskapen ska stå i centrum oavsett var man bor. Staten ska säkerställa likvärdigheten.

I det långa loppet stärker naturligtvis det här inte bara individens och barns och elevers frihet, utan det ger också landsbygden möjligheter att kompetensförsörja mycket bättre.

Slutligen är politiken som bäst, enligt mig, när den ger medborgarna möjligheten och det verkliga utrymmet att forma sitt eget liv, sin egen vardag och sitt eget boende. Det gäller även samhället i stort och landsbygden. Att öka friheten och stärka möjligheterna till självbestämmande är viktiga steg om vi ska kunna stärka den svenska landsbygden.

Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag i betänkandet.