Herr talman! Vi debatterar nu betänkandet Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder.

Man skulle kunna tro att det här rör sig om något storslaget, men det handlar om en liten lagändring som förtydligar regionernas samrådsskyldighet. Det är inget konstigt med det. Hela utskottet ställer sig bakom samråden, och lagändringarna ska träda i kraft den 1 juni i år.

Jag tror dock att alla Sveriges landsbygder förväntar sig något mer. Hur berör det här mig i min vardag? Det frågar sig kanske de allra flesta. Finns servicen där för mig? Finns riskkapitalet där för mig som egenföretagare? Vart kan jag åka och lämna mitt paket och hämta ut mitt paket när servicen har blivit sämre och det lokala postkontoret har stängt?

Var får man hjälp av myndigheterna om man behöver hjälp av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skattemyndigheten och Migrationsverket på landsbygden? Servicekontoren har funnits på plats, men en av de första insatser som det här regeringsunderlaget gav sig på var att skära ned budgetförutsättningarna för Statens servicecenter.

Att hela Sverige ska leva och ges förutsättningar att utvecklas är en av de viktigaste frågorna för oss socialdemokrater. Jag konstaterar att det bara är den lilla lagtextändringen om regionernas samrådsskyldighet som skiljer betänkandet från att vara en skrivelse om Tidöpartiernas misslyckanden.

Vi socialdemokrater har lagt fram en mängd förslag i den här kammaren från alla våra utskottsgrupper som alla har röstats ned. Många av dessa förslag har berört landsbygdsborna.

Vi har åtta reservationer, varav några är skrivna tillsammans med övriga oppositionspartier. Vi socialdemokrater står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 10.

Vi har en mängd yrkanden i betänkandet som berör infrastrukturen. Jag ska inte gå in på dem i någon större utsträckning, för våra trafikutskottsgrupper kommer att debattera detta senare, i juni. Jag kan dock notera att Trafikverkets nedsläckning av landsbygden bara är pausad och inte stoppad.

Det verkar som att viktig infrastruktur för industrin i hela landet bara ska komma till om det finns möjlighet till gemensam finansiering eller om det är en stor kommun som kan medfinansiera. Samma krav ställs dock på en liten kommun. Det är inte rimligt, och det kommer vi att återkomma till.

Vi kan också konstatera att staten under lång tid har dragit sig tillbaka från lands- och glesbygden. Man har lämnat över väldigt mycket till marknadslösningar, vilket inte alltid har fungerat. Det är långa avstånd och lägre befolkningstäthet. Detta har kraftigt eskalerat under Tidöpartiernas regeringsperiod.

Om det ska gå att bo, arbeta och driva företag i hela landet måste grundläggande service som bensinstationer, apotek, tandvård, veterinärverksamhet och bilprovning fungera och finnas där. Ja, avregleringen av besiktningsmarknaden har fungerat i de större tätorterna, där tiderna för framför allt bilbesiktning har blivit fler. Vi hävdar dock fortfarande att det har blivit sämre i de glesare delarna, framför allt när det kommer till registreringsbesiktning av fordon, besiktning av tunga fordon och så vidare. Där får åkerierna oftast köra till en större ort för att besiktiga sina fordon.

När man ska hämta ut medicin på apoteket här i Stockholm och den inte finns hänvisas man till ett annat apotek. När man ska hämta ut medicin på apoteket i Sorsele, Vilhelmina eller någon annan ort i glesbygd och medicinen inte finns på plats kan de också säga: Ska du ha den i dag får du åka och hämta den någon annanstans, kanske 20 mil bort. Annars kanske den finns att tillgå här i morgon, men det är inte helt säkert.

En ny S-ledd regering kommer att säkerställa grundläggande tillgång till samhällsservice i hela landet, allt från drivmedel till medicin, post och service. Staten måste ta ett större ansvar när marknaden inte levererar den infrastruktur som företag och enskilda är beroende av.

Kommuner och regioner i glesbygd tar ett stort ansvar och täcker upp mycket av statens misslyckande. Vi har ett långtgående regionaliserat styre i Sverige, vilket är bra, men förutsättningarna för att utföra uppdraget skiljer sig åt. Därför hade det varit välbehövligt om det kostnads- och skatteutjämningsförslag som alla partier, tror jag, var överens om hade kunnat lanseras. Det har dock på något sätt låst sig i Tidöpartiernas hantering av detta. Eller också har några av de stora partierna faktiskt sagt: Nej, vi vill inte utöka en rättvis skatteutjämningsmodell. Vi vill inte införa detta.

Det står lite luddigt i betänkandet att regeringspartierna förväntas lägga något på riksdagens bord under 2026. Man har alltså nu suttit i två tre år med något som Sveriges gles- och landsbygdskommuner har efterfrågat och väntat på. Det är illa.

Vi anser att landsbygdspolitiken behöver lagsäkras och att lagstiftningen ska ta hänsyn till och särskilt granska hur landsbygdskommuner och landsbygdsbor påverkas. Vi anser också att myndigheterna ska ha ett sådant uppdrag innan man hittar på något nytt förslag eller går vidare med att kanske släcka ned en hel landsända.

Det är väldigt många områden där vi behöver ta ett omtag. Vi går till val på att återetablera Statens servicecenter. Deras uppdrag behöver byggas ut. Det behöver säkerställas att grundläggande finansiell service finns att tillgå. Här kan också Statens servicecenter vara en möjlig lokal, där bankverksamhet och lokala företagare kan träffas och diskutera låneförutsättningar.

Det är nu ganska länge sedan, 2017, som Parlamentariska landsbygdskommittén lade ett betänkande på bordet med 75 förslag för Sveriges landsbygder. Flera av dessa genomfördes, några inte fullt ut. Vi kan konstatera att nuvarande regeringsunderlag rullar tillbaka förslagen. Nu finns inget kvar. Alla delar som handlade om att stärka näringslivsutvecklingen i små kommuner har man dragit tillbaka – väldigt billiga insatser, och väldigt uppskattade. Någon i regeringsunderlaget får gärna förklara hur man kom på det. Hur kom man på att man inte behövde stötta små och medelstora företag på landsbygden i att komma ut på exportmarknaden? Särskilt i dagens oroliga läge hade sådana insatser varit guld värda för dessa företag.

Herr talman! Det finns väldigt mycket att prata om när det gäller att förstärka gles- och landsbygdens förutsättningar, men jag stannar där.

(Applåder)