Herr talman! Tack, Anders Ådahl, för frågan!

Jag noterade att jag inte fick svar på hur mycket det får kosta. Vi såg vad reduktionsplikten ledde till när man tillsatte biodrivmedlen enligt lag i bränslet. Vi såg hur det påverkade drivmedelspriserna för landsbygdens folk. Då var det inte 100 procent förnybart utan en inblandad del förnybart i bränslet, men vi såg ändå de högsta drivmedelspriser vi någonsin har haft i Sverige. De var bland de högsta i hela världen.

Landsbygdens folk vet vad det kostar. De vet vad som fungerar i verkligheten i dag. De vet vad som fungerar när det är 30 grader kallt. Det är den krassa verkligheten.

Man kan vilja ha sol och vind som drivmedel. Kärnkraft kan vi inte gärna driva bilar med, förutom genom att plugga in dem, men reaktordrivna bilar har vi inte riktigt sett i dagsläget.

Vi vet att diesel och bensin tjänar oss väl när det är kallt och när det inte blåser, men det har vi inte riktigt sett med elbilar. Posten köper in elbilar. De är jättekalla, och så byter man ut dem. Luleå kommun gör sig av med sina elbussar, för de var ett fiasko. Bussarna var kalla, och folk frös. Tekniken är inte färdig, men ändå ska man med alla medel tvinga in folk i en teknik som är dyr i inköp och som dessutom inte är beprövad.

Det är människor på landsbygden som får ta smällen för detta. Människor i Stockholm kan ju sätta sig på tunnelbanan eller bussen, men det kan man inte om man bor i Puoltikasvaara eller Junosuando.