Fru talman! Tack, Lars Andersson, för svaret på min reflektion!

Låt oss gå in på det lite mer detaljerat. Ingen ska sväva i tvivelsmål om att Miljöpartiet naturligtvis är emot all organiserad brottslighet och att vi gärna skulle se att den minskade, men jag är ute efter exaktheten i beskrivningarna. Vad för typ av brottslighet talar vi om?

När det talades om föreningsfriheten användes begrepp som ”allvarlig brottslighet” och ”kriminella sammanslutningar”. ”Systemhotande brottslighet” har det också talats om. Detta ska användas som underlag för beslut om att förbjuda det ena eller det andra, och jag tycker inte att det är tillräckligt detaljerat. Det ger utrymme för godtycke och för förändringar över tid, ett utrymme som vi kanske inte ska lämna.

Det skapar dessutom ett mycket stort utrymme för rättspraxis att utvecklas i takt med det. Det var därför vi tycker att det är bättre att stanna där vi är.

Vi är ju inte alls ensamma om denna åsikt. Flera remissinstanser av dem som vi räknar som tyngre, till exempel Institutet för mänskliga rättigheter, Sveriges advokatsamfund, Civil Rights Defenders, fackföreningar och Uppsala universitet, har varnat för en sådan godtycklig tillämpning.

Jag vill fortfarande gärna få ett svar, och jag ska försöka formulera det i en ordentlig fråga. Hur ser ledamoten Andersson och partiet Sverigedemokraterna på definitionerna av ”systemhotande brottslighet”, ”allvarlig brottslighet” och ”vitala intressen”? Det måste finnas någonting som gränsar av det hela mot någonting som vi i förväg kan förstå inte är tillåtet utan går över gränsen.