Herr talman! Låt mig börja med att förtydliga. Ledamoten nämnde ett par av de satsningar jag räknade upp i mitt svar, nämligen satsningarna på judiskt liv och bekämpning av antisemitism. Men jag nämnde även flytten av ansvaret till MUCF, vilket är en stor och viktig del av att förbättra minoritetspolitiken när det gäller både form och uppföljning. Det är viktigt att detta kommer med, för nu jobbar vi med att en myndighet ska få möjlighet att bygga upp kompetens och ansvara för denna uppgift på ett betydligt bättre sätt än vad Länsstyrelsen Stockholm har gjort.

Det har funnits många synpunkter från minoritetsorganisationer på hur uppgiften har hanterats tidigare, och därför är jag säker på att flytten till MUCF är viktig för att man ska kunna jobba med minoritetspolitiken på ett mer effektivt sätt, inte minst när det gäller frågan om samråd och delaktighet, som är en otroligt viktig del av minoritetspolitiken.

Jag är medveten om att det finns utmaningar för de nationella minoritetsorganisationerna, till exempel när det gäller att kunna delta i samråd. Detta är något som ofta kommer upp när de talar med mig och regeringen. Det kan också handla om att resurserna inte räcker till.

Jag kan dock inte här och nu säga vad regeringen avser att göra med den rapport vi fick i slutet av mars. Eventuellt kan den få konsekvenser för kommande budget, men den processen kan jag inte föregripa.

Herr talman! Jag uppfattade inte heller att interpellationen handlar om att jag ska räkna upp hur många kronor och ören regeringen lägger i de olika potterna för minoritetspolitiken. Jag nämnde ett par satsningar, men det är långtifrån allt regeringen gör. Regeringen lägger också pengar på andra saker inom minoritetspolitiken. Men, som sagt, jag uppfattade inte att det var det denna diskussion skulle handla om utan om hur vi på bästa sätt ska omhänderta det som stod i rapporten och hur vi ska se till att våra nationella minoriteter på ett riktigt bra sätt får möjlighet till delaktighet och inflytande. Här vill jag återigen trycka på verksamhetsflytten till MUCF, som jag tror är en stor och viktig del av detta.

Jag vet att det har funnits kritik mot att samråden och diskussionerna inte följdes på ett bra sätt inför denna flytt. Men regeringen har varit mån om att så långt det är möjligt ändå möta kritiken och beakta den, och vi gjorde de förtydliganden som behövde göras. Vi höll med i diskussionerna vad gäller kompetensförsörjningen till MUCF och vikten av att det finns en långsiktighet i arbetet.

Jag kan ändå tycka att det finns en poäng med att lyfta fram att det inte alltid är så att kronor och ören, alltså pengar, till organisationer och regeringens arbete med att främja minoriteternas delaktighet och inflytande behöver hänga ihop. De gör det ibland, och det är jag medveten om. Men det är inte alltid så. Det handlar också om att se över de övergripande systemen och se till att det finns en långsiktighet i den samverkan vi bygger upp och att denna samverkan fungerar på absolut bästa sätt för både minoritetsorganisationerna och regeringen.