Herr talman! DC3:an Daisy kan vi prata länge om. Som Vallentunabo är man en entusiast när det gäller Daisy. Daisy stod under många år på flygfältet i Vallentuna och hölls igång av entusiaster i kommunen. Alla Vallentunabor har väldigt kära minnen av det här, så det var roligt att Daisy kom upp här i dag.

För att gå tillbaka till ledamotens fråga vill jag klargöra ett par saker. Nu lät det som att det över huvud taget inte finns någon lagstiftning, men det gör det. Vi har trots allt en kulturmiljölagstiftning, och i den finns grundläggande bestämmelser som handlar om skydd för kulturarv och kulturmiljöer. I den lagstiftningen finns också bestämmelser som gäller det rörliga kulturarvet, till exempel bestämmelser om utförsel av äldre transportmedel. Det finns även byggnadsminnesförklaringar, som också kan innefatta transporthistoriska miljöer. Detta finns alltså på plats.

Jag tycker dessutom att det är viktigt att säga att det finns en statlig finansiering av Riksantikvarieämbetet och Statens museer för maritim, transport- och försvarshistoria. Genom dessa anslag bidrar regeringen till att det rörliga kulturarvet bevaras, används och utvecklas.

Jag måste korrigera den bild som ledamoten ger av att det inte sker någonting alls. Det gör det. Vi har en lagstiftning på plats. I den lagstiftningen ryms delar som handlar om det rörliga kulturarvet. Det finns också statliga medel som går till bevarandet av det rörliga kulturarvet.

Man kan alltid diskutera om nivåerna är för låga eller för höga eller om det finns tillräckligt mycket lagstiftning. I dagsläget avser regeringen att fortsätta i enlighet med den lagstiftning som finns och i stället arbeta för att samverkan mellan de parter som tar ansvar för det rörliga kulturarvet ska utvecklas och bidra till att vi på ett ännu bättre sätt kan omhänderta vårt gemensamma arv.