Herr talman! Jag får återkomma till att det är en prioriterad fråga för regeringen att värna och skydda kulturarvet. Sedan är det klart att det alltid finns saker som vi kan göra mer av och som vi kan göra bättre, och det tror jag naturligtvis också kommer av en ökad samverkan.

Precis som ledamoten beskrev handlar detta i stora delar om ideellt arbete. Det är civilsamhället – föreningar och ideella krafter – som sluter upp och gör det möjligt för vårt rörliga kulturarv att fortsätta rulla eller finnas till för människor att uppleva, känna på och till och med åka med på olika vis. Det här kommer dock inte av sig självt, utan det måste både följa en lagstiftning och ske via en god samverkan.

Jag tror naturligtvis att samverkan mellan berörda myndigheter, intresseorganisationer och ideella verksamheter som jobbar med detta alltid kan förbättras. Inom ramen för vad vi gör har vi årliga myndighetsdialoger. Där finns det såklart också möjlighet att ta upp hur samverkansformerna ska se ut och hur man kan se till att samarbeta för att på bästa sätt kunna ta hand om vårt gemensamma kulturarv.

Detta är alltså en viktig fråga, och det är onekligen så att ett bevarande av det rörliga kulturarvet i mycket stor utsträckning måste ta hänsyn till att dessa saker och ting i framtiden ska kunna användas på det sätt som de faktiskt användes när de en gång för länge sedan skapades. Det här ska kunna vara möjligt utan att tekniker och utföranden går förlorade längs vägen, för annars förloras lite grann poängen.

Det här är alltså naturligtvis en frågeställning som är viktig och alltid aktuell att följa. Som jag var inne på i mitt svar har regeringen inte prioriterat ett lagstiftningsarbete på det här området, men det betyder inte att det inte finns ett intresse. Vi följer fortsatt noggrant det arbete som sker inom ramen för våra myndigheter, intresseorganisationer och föreningar och tittar på hur de bedriver det här arbetet i dag när det gäller vårt rörliga kulturarv.

Det finns naturligtvis alltid möjlighet till förbättringar. Jag är dock inte säker på att de alltid behöver ske via lagstiftning, utan man kan också titta på hur man kan förbättra dialog och samverkan för att möjliggöra för parterna att i större utsträckning nå det gemensamma målet, vilket är att tillsammans värna vårt rörliga kulturarv.