Herr talman! Tack, Pia Trollehjelm, för denna interpellation! Man brukar alltid säga att det handlar om viktiga frågor, men det här är ju faktiskt viktigt på riktigt. Det är så lätt att slarva med detta och tänka att det får stå tillbaka och så vidare, och om man gör det under alldeles för många år eller gör det till en medveten del av politiken utraderar man också en del av det förflutna.

Jag tillhör dem som är helt övertygade om att man då också får mycket svårare att navigera in i framtiden. Man förlorar mycket kunskap om sig själv – man kanske inte ens fullt ut kan bli sig själv – om man inte vet varifrån man kommer. Då är det svårare att veta vart man är på väg någonstans. Det är också svårare i en verklighet där så många har bjudits in till vårt land men inte fullt ut bjudits in till att bli en del av vårt land.

Jag är övertygad om, herr talman, att arbetsgemenskap är det viktigaste verktyget för att bygga en gemensam svenskhet och en gemensam idé om framtiden. Det finns dock också andra saker som är viktiga, som en kulturell kompetens och en förståelse om varför vi svenskar är som vi är och varför vi beter oss som vi gör.

Det finns väldigt kända citat om att man ska passa sig för vad man gör med byggnader, för först gör vi något med dem och sedan gör de något med oss, och en hel del av det vi är har faktiskt formats av det vi har byggt och det vi har gjort. Det är klart att vi ska tillgängliggöra detta och se till att det håller kvalitet och ombesörjs på ett korrekt och ändamålsenligt sätt. Jag skulle vilja säga att en hörnsten i det arbetet har varit de resurstillskott som har gjorts, för detta har varit underfinansierat.

Ledamoten lyfter upp viktiga frågor, och det har också andra gjort. Vi har pratat om ett antal myndigheter och utvärderingar och om hur man utifrån den starkare grund vi nu står på ska kunna organisera arbetet bättre och tydligare framöver. Det behöver man givetvis fundera relativt noggrant kring så att det blir bra. Man ska inte ha en massa mått bara för måttens skull, utan man ska ju ha det för att uppnå någonting bättre.

En sak är jag säker på. Jag har mött så många engagerade och kunniga människor som jobbar på Statens fastighetsverk att jag vet att detta är i om inte perfekta så åtminstone goda händer, och nu får vi politiker göra vårt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.