Fru talman! Det berodde ju på att det fanns saker att göra.

Nu är vi alltså nere på att det skulle ha kostat 1,3 miljarder om det som ministern nyss tog upp, alltså att hälften skulle vara felaktigt, faktiskt åtgärdades. Det kan man fundera över.

Jag tycker att det är lite magstarkt att kalla det för en käftsmäll mot företagen att ta över en del av deras sjuklöneansvar. Det är ett märkligt sätt att uttrycka sig på, måste jag säga. Senast i dag talade finansministern om vikten av att Sverige får fler företag och investeringar, i kontrast mot Liberalernas lite märkliga utspel om att Sverige behöver fler miljardärer.

Jag håller självklart med finansministern om att Sverige mår bättre av fler företag än fler miljardärer. Det är klart att resurserna måste läggas på att fler ska arbeta och att fler företag ska växa. Men det är något som skaver här. Jag talar om det faktum att den här regeringen – och för den delen även tidigare högerregeringar – trots fina ord alltid prioriterar just dem som redan har väldigt mycket i stället för dem som kan behöva lite grann för att göra mycket mer. Miljardärerna prioriteras före dem som arbetar, oavsett om de är anställda eller om de råkar driva eget företag. De kanske har några anställda men är fortfarande arbetande i företaget.

Det må vara svårt att slå fast hur stor betydelse den risk som vi talar om nu i kväll har för att småföretag ska våga anställa och växa. Men det ger mer än flera miljarder i sänkt arbetsgivaravgift för unga, till exempel. Den sänkta arbetsgivaravgiften går ju framför allt till stora företag som inte kommer att anställa fler.

Här måste vi våga rikta insatserna till att skapa tryggare företag som vågar sikta på framtiden. Det är det som är syftet med den här ersättningen.