Fru talman! Hej, justitieministern! Tack, alla inblandade, för den här debatten om en otroligt angelägen fråga! Mycket viktigt har redan lyfts upp av mina kollegor, men jag skulle vilja fokusera på något som är en hjärtefråga för mig, nämligen de utsatta och sårbara barnen.

Dessa barn ska kunna leva ett gott och tryggt liv – det måste helt enkelt alltid vara målet och en rättighet för varenda unge. Det är också de sårbara och utsatta barnen som är mest lättåtkomliga och kan hamna i klorna på gäng som jagar nya möjliggörare och utförare. Där hörde jag inga löften framåt från justitieministern.

Det första jag tänker på är de barn som inte klarar skolan. Sveriges Lärare släppte i dag rapporten F som i fängelse. Den visar att oddskvoten för att senare i livet dömas till fängelse är 9 gånger högre för elever med högst åtta godkända betyg från grundskolan och 14 gånger högre för elever som helt saknar slutbetyg, jämfört med elever utan underkända betyg.

Sveriges Lärares krav på oss i rikspolitiken är lika tydliga som självklara: Alla elever ska få det stöd de behöver i tid. Lärares villkor måste stärkas med mindre klasser och mer tid att förbereda och följa upp undervisningen. Staten måste ta ett större ansvar för finansiering och resursfördelning.

Misslyckas skolan med att ge alla elever rätt förutsättningar att lyckas ökar risken för kriminalitet.

Vi vet också att de här gängen inte drar sig för att rikta in sin rekrytering mot barn med intellektuell funktionsnedsättning i anpassad skola. Det är fruktansvärt hänsynslöst och cyniskt. Det är viktigt att regeringen tar den här frågan på yttersta allvar och stöttar kommunerna och skolorna och säkerställer att man har tillräckliga resurser för att bygga rejäla skyddsvallar runt de här barnen.

Fru talman! Andra ytterst sårbara barn är de barn som utsätts för eller som upplever våld på den plats där de ska vara som allra tryggast – i hemmet. Våld föder våld; det vet vi. Vi vet också att konsekvenserna för våldsutsatta barn är ytterst allvarliga. Det finns stor risk för psykisk ohälsa. Detta får konsekvenser för barnens självkänsla och för deras affektreglering. Man kan också se sämre skolresultat, missbruksproblematik och ökad risk för kriminalitet.

Egentligen är detta ganska logiskt. Det är inte konstigt att en del av de barn som lever i en stor maktlöshet och i ett hem där våld är fullkomligt normaliserat och en del av vardagen söker sig till status, makt och våldskapital utanför hemmet.

Vi ser nu en fullkomlig eskalering av nyrekryteringen. Det är som en pandemi som sprider sig fort över landet, över nätet och faktiskt i alla typer av bostadsområden. Under coronapandemin sa den dåvarande regeringen att frågan om pengar inte ska stå i vägen för kommuners och regioners förmåga att rädda liv. Samma tydliga svar borde den nuvarande regeringen ha gett när det gäller nyrekryteringen.

Jag undrar vilka insatser som justitieministern ser framför sig när det gäller att bygga trygga skyddsvallar runt de sårbara och utsatta barnen – för deras skull men också för att kunna bryta nyrekryteringen.

(forts.)