Herr talman! Jag tackar för den fortsatta diskussionen i frågan. Justitieministern kan vara helt lugn. Innan vi lämnar kammaren i dag kommer han att få en lång uppräkning av förslag som vi har på det här området. Det blir dock inte i det här inlägget.

Jag vill gå tillbaka till ESO-rapporten, för enligt den är det precis som justitieministern själv alldeles nyss sa: Den svarta ekonomin och svartjobben har den absolut största omsättningen av dessa 352 miljarder. Ungefär 64 procent av den kriminella ekonomin är svartjobb och annan svart försäljning.

Rikspolischefen blev intervjuad i Svenska Dagbladet i januari i år, och hon menade att fler instanser än polisen nu behöver agera och måste göra mer för att ta ett nytt grepp om den organiserade brottsligheten. Enligt min mening är regeringen i det här fallet en av de viktigaste andra instanserna.

Här finns kanske en skiljelinje mellan oss och högerpolitiker, för jag menar att regeringen har varit alldeles för tillbakalutad när det handlar om svartjobb, skattefusk, momsfiffel, prisdumpade upphandlingar, oseriös konkurrens och arbetslivskriminalitet. I själva verket har den här delen av den ekonomiska brottsligheten varit lite av en blind fläck för regeringen. Precis som min kollega Eva Lindh nämnde är det de facto så att väldigt få lagförs för ekobrott i Sverige. Det är 15 procent ungefär.

Misstolka mig inte medvetet nu, för jag står bakom flera av de förslag som regeringen har lagt fram, och vi har gemensamt varit överens om dessa och i kammaren röstat igenom det regeringen har föreslagit för att motverka organiserad brottslighet. Det är dock någonting som saknas, och det är precis detta ESO-rapporten med all önskvärd tydlighet visar.

De seriösa företagen i Sverige är genuint oroade, och för ett år sedan debatterade justitieministern och jag detta. Tyvärr har läget blivit sämre. World Economic Forum sammanställer varje år the Global Risks Report ihop med försäkringsbolaget Zurich, och enligt the Global Risks Report för 2024 är Sverige ett av ytterst få länder i OECD där företagsledare rankar risken för brottslighet och illegal verksamhet som den främsta rädslan för sin verksamhet. I de flesta andra länder har denna risk sjunkit.

The Global Risks Report menar att denna brottslighet riskerar marknadens funktionssätt, skattebasen och statens förmåga att leverera grundläggande tjänster. Det handlar alltså om precis det systemhot som både justitieministern och vi socialdemokrater så ofta talar om.

Jag misstror inte justitieministerns vilja att komma åt brottsligheten, men detta kommer nog att kräva att vissa moderata ideologiska skygglappar kring synen på företag och företagande tas bort. Moderata politiker – högerpolitiker – måste också våga se verkligheten som den är: Allt företagande är inte av godo. Lönedumpning, gigekonomi, svartjobb, arbetslivskriminalitet och skatteundandragande är affärsmodeller som måste bort från marknaden. Regeringen måste agera resolut.

Vi socialdemokrater har flera förslag på det här området, och jag återkommer strax till dessa i mitt sista inlägg. Flera av förslagen syftar till att rätta till spelreglerna i näringslivet. Vi kan inte tillåta att oseriösa företag systematiskt utnyttjar arbetstagarnas villkor som konkurrensmedel och använder bolagsformen som brottsverktyg.

Delar vi den verklighetsbeskrivningen?