Herr talman! Tack för möjligheten att diskutera den viktiga frågan om den kriminella ekonomin här i dag!

Jag använde de första sex minuterna här i kammaren åt att rada upp alla åtgärder som vi har vidtagit, alla åtgärder som vi är mitt inne i och också sådana som är på gång. Sedan får jag höra två inlägg från socialdemokrater som säger att det är för lite och vill höra mer. Men det var faktiskt två inlägg utan ett enda eget, konkret förslag på vad vi borde göra mer. Det skulle jag gärna lyssna på, men jag har inte fått höra något hittills.

Jag tycker att det finns väldigt mycket som talar för att Sverige behöver göra väldigt mycket mer, men när den synpunkten kommer just från S känns den inte särskilt trovärdig eftersom för lite och för sent så att säga var grundackordet under åtta år med socialdemokratiskt styre.

Jag ska ta ett enda exempel apropå tillståndspliktig verksamhet, eftersom vi har talat mycket om det som sker inom vården och omsorgen. När min kollega Camilla Waltersson Grönvall kom in på Socialdepartementet låg där en lista från Ivo med 40 punkter som de hade efterfrågat hos den förra regeringen. Det handlade om effektivare verktyg och ny lagstiftning.

Ivo ska gå från att vara en myndighet som kontrollerar kvaliteten på kranskärlsoperationer till att bekämpa organiserad brottslighet. En enda av de 40 punkterna var på gång under de första åtta åren med Socialdemokraterna. Nu har vi i alla fall bockat av en bra bit över 20. Det betyder att vi är på rätt väg, men vi är verkligen inte framme, och vi har dessvärre inte mycket att lära av Socialdemokraterna – om ni nu inte överraskar mig i nästa omgång och kommer med ett tiotal förslag på vad vi mer behöver göra.

Mer måste verkligen göras, för vi vet att annan ekonomisk brottslighet har gått om narkotika i den kriminella ekonomin som huvudsaklig intäktskälla för gängen. Vi vet också att de 100–150 miljarder som det talas om var en grov uppskattning.

När jag klev ombord i det här uppdraget träffade jag Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten. De sa att det finns en skenande kriminell ekonomi och att de uppfattar att det handlar om 100−150 miljarder men att de inte vet säkert. Efter det har olika aktörer, inte minst i den senaste ESO-studien, gett oss en mer precis uppfattning om ekonomins omfattning när det gäller både omsättningen och vinsterna. Insikten att den omsätter över 300 miljarder är ju förfärlig läsning.

Detta motiverar alltså väldigt mycket mer, och vi gör nu också väldigt mycket mer. Vi gör riktade insatser mot bedrägerierna. Vi gör som jag nämnde också bredare riktade insatser genom det finansiella underrättelsecentrum som nu byggs upp. Det kom ur erfarenheten att vi kunde halvera vinsterna från telefonbedrägerierna genom ett nära samspel mellan banker å ena sidan och polis och andra brottsbekämpande myndigheter å andra sidan. Den erfarenheten går rakt in i ett centrum där vi nu bygger upp en verksamhet som ska rikta sig mot all ekonomisk brottslighet och inte bara de – i och för sig väldigt viktiga – telefonbedrägerier som i hög grad drabbar äldre.

I linje med den erfarenheten och i linje med den nya lagstiftningen om förverkande har vi precis gett myndigheter i uppdrag att också inrätta ett nationellt centrum som handlar om att förverka brottsvinster. Det finns en insikt om att vi inte kommer att kunna lagföra oss ur den kriminella ekonomin utan måste ta oss an den på andra fronter – inte minst genom att gå rakt på pengarna.

Detta gör vi nu med nya verktyg som självständigt förverkande, men vi måste få en helt annan systemkraft i det. Det får vi genom att nu ge i uppdrag till Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Kronofogdemyndigheten att inrätta ett motsvarande centrum för att också komma åt brottsvinsterna.

Jag kan nämna ett annat område på samma tema – alltså att vi inte kan lagföra oss ur den här problematiken – som jag tycker är värt att lyfta fram. Det handlar om den stora potential som ligger i så kallade administrativa åtgärder, alltså att få alla andra myndigheter att nu mobilisera – Skatteverket, Arbetsmiljöverket och andra myndigheter – och angripa den kriminella ekonomin med sina administrativa verktyg. Vi vet erfarenhetsmässigt från andra länder att detta är helt avgörande om man ska lyckas med den här uppgiften.