Herr talman! Jag tackar alla som har lyft upp de frågor som vi får diskutera i dag.

Till att börja med vill jag understryka att det numera finns en väletablerad insikt om att vissa moskéer i Sverige fungerar som arenor för radikalisering, utländskt spioneri och utländskt inflytande. Det är bakgrunden till en lång rad av de åtgärder som vi vidtar.

Om det begås brott ska det lagföras. Säger man saker som står i strid med svensk lagstiftning ska man straffas för det. Om vi håller oss på sydliga breddgrader kom det exempelvis bara häromdagen en dom från Helsingborgs tingsrätt då man för första gången – i alla fall i närtid – dömde en person som yttrat sig väldigt hatiskt mot judar för hets mot folkgrupp, inklusive den nya straffbestämmelsen om förintelseförnekelse.

Om man begår brott när man använder sin yttrandefrihet ska man naturligtvis lagföras för det. Då spelar det ingen roll vad man har för roll och verkar i ett religiöst sammanhang eller inte, om man har en ledande roll i en församling eller inte, även om vi har en vidsträckt yttrandefrihet. Begås ett brott ska det lagföras.

Statsbidrag ska alltså inte delas ut till samfund som ägnar sig åt att underminera den svenska demokratin. Vi ska inte heller fortsätta med en ordning där utländska aktörer och intressen kan finansiera trossamfund på ett subversivt sätt. Det är därför vi har satt igång en utredning för att kunna förbjuda utländska donationer av detta slag.

Säkerhetspolisen och polisen bevakar olika miljöer som odlar extremism och antidemokratiska opinioner. Utan att gå närmare in på det – det ligger i sakens natur att det är insatser som vi inte alltid talar öppet om – vidtar våra myndigheter en lång rad åtgärder mot den typen av miljöer. Det finns många välkända exempel på fall när vi har beslutat att utvisa imamer som har gjort sig skyldiga till att förbereda terrorbrott i Sverige och så vidare.

Den svenska rättsstaten och det svenska rättsväsendet ska självklart agera väldigt kraftfullt mot sådan extremism. Så långt är vi överens.

För egen del tror jag att det är väldigt viktigt att skilja mellan vanlig islam och politisk islam. Vi kan ha en lång diskussion om det svenska fri och rättighetsskyddet, men det råder ingen tvekan om att det finns svenska medborgare som är kristna, katoliker, judar eller muslimer eller som inte tror på någon gud över huvud taget. Fri- och rättighetsskyddet måste skydda var och en av dem.

Det är dock inte samma sak som att acceptera miljöer som främjar extremism, antidemokratisk subversiv verksamhet och våldsbejakande budskap. Sverige har varit alldeles för slappt i det avseendet, och jag uppfattar att flera andra som deltar i diskussionen menar samma sak. Vi håller på att styra upp det här.