Herr talman! Jag tackar för svaret från ministern.

Jag tror egentligen att vi delar bilden av att rymden blir allt viktigare – för forskning, innovation, säkerhet och konkurrenskraft.

Jag välkomnar de satsningar som regeringen faktiskt gör – det sa jag i mitt tidigare anförande. Men det finns fortfarande en tydlig motsättning i regeringens politik. Å ena sidan beskriver regeringen rymden som strategiskt avgörande för Sveriges framtid. Å andra sidan accepterar man att Sverige tappar mark inom ESA jämfört med nästan hela övriga Europa.

Det är det som är så svårt att förstå, herr talman. Vi ser nu hur europeiska länder gör stora investeringar därför att de inser att rymden inte längre är en perifer fråga. Satelliter och rymddata är avgörande för klimatövervakning, kommunikation, navigation, försvar och krisberedskap. Det handlar också om teknikutveckling som spiller över till andra delar av industrin och stärker Europas självständighet i en orolig omvärld.

I denna oroliga omvärld är det viktigt att Europa bygger starka rötter tillsammans, och då ESA ett väldigt viktigt organ. Det räcker inte att Sverige ligger kvar medan andra springer förbi. Som jag sa tidigare minskar Sveriges relativa position även om regeringen har ökat anslagen i kronor. Inom ESA spelar just den relativa positionen roll, eftersom investeringarna påverkar vilka uppdrag och vilken kompetens som byggs upp i respektive land. Detta är alltså inte bara en fråga om prestige eller internationella jämförelser – det handlar om var framtidens jobb, forskning och investeringar hamnar någonstans.

Herr talman! Sverige har dessutom särskilt goda förutsättningar. Vi har Esrange, som ministern nämnde. Vi har avancerade teknikföretag. Vi har forskning i världsklass. Vi har geografiska och tekniska fördelar som många andra länder saknar. Därför borde Sverige vara ett land som driver utvecklingen framåt, inte ett land som successivt halkar efter.

Herr talman! Jag är också orolig för vilka signaler som skickas till branschen. Företag som vill investera långsiktigt behöver veta att staten har ambitioner och en tydlig riktning. Universitet och forskningsmiljöer behöver stabila förutsättningar för att kunna bygga kompetens över tid. Om andra länder visar större långsiktighet och vilja riskerar investeringar och kompetens att söka sig dit i stället.

Därför, herr talman, vill jag fråga ministern: Vilken är egentligen regeringens långsiktiga ambition för Sveriges roll inom ESA och den europeiska rymdsektorn? Är målet att Sverige ska vara en ledande rymdnation i Europa, eller accepterar regeringen att vi successivt får en mindre betydelsefull roll när andra länder trappar upp sina satsningar?