Herr talman! Tack till statsrådet för att hon tar sig tid att komma till kammaren och diskutera denna fråga i dag!

Som jag nämnde i min interpellation föreslog regeringen tidigare i år riksdagen att arbetsgivaravgiften för unga skulle sänkas förhållandevis mycket, och som statsrådet nämnde blev detta verklighet den 1 april. Det är en tillfällig åtgärd som är tänkt att sträcka sig fram till september nästa år. För protokollets skull är det värt att nämna att detta var en sänkning som vi socialdemokrater avvisade i vårt budgetförslag.

Enligt regeringens egna beräkningar kostar skattesänkningen cirka 6 miljarder kronor av statens budget för innevarande år – och då omfattar sänkningen bara nio av årets tolv månader. Det är alltså en förhållandevis stor summa vi lägger på just denna skattesänkning för just detta ändamål.

Det är därför man blir så förfärad när man tar del av den granskning som Aftonbladet i sitt program 200 sekunder har gjort av ett större bolag i Sverige. Detta bolag omsätter miljarder, har vuxit väldigt kraftigt på bara ett fåtal år och verkar i en bransch där väldigt många unga arbetar.

Då skulle man kunna tänka sig att sänkningen av arbetsgivaravgiften användes på ett korrekt sätt och ledde till fler jobb för unga människor, mitt i den här lågkonjunkturen där ungdomsarbetslösheten är skyhög. Tyvärr verkar, som jag skriver i interpellationen, så dock inte vara fallet.

Aftonbladet har tagit del av intern information från det aktuella bolaget där det framgår att samtliga chefer i organisationen fått veta vad sänkningen av arbetsgivaravgiften innebär. Jag tänkte läsa upp lite av vad som framkommit i granskningen. Så här skriver man alltså internt:

Vårt arbete är nu och framåt detta räkenskapsår att sänka budgeten med samma summa som rabatten inneburit. Det viktigaste för er att tänka på är att inte använda mer lönekronor bara för att vi fått rabatt på arbetsgivaravgiften eftersom vi sänker budgeten med samma summa.

Herr talman! Det var ju inte riktigt detta som var tanken med sänkningen av arbetsgivaravgiften. Denna så kallade satsning skulle ha lett till fler jobb för unga människor i Sverige, mitt i brinnande lågkonjunktur. Så verkar det dock inte ha blivit i det här fallet, utan snarare en ren subvention av detta bolags vinst – en vinst som redan är förhållandevis stor.

I slutet av statsrådets svar sa hon att det är ”enstaka företag” som har gjort på samma sätt som det bolag vi talar om i dag. När statsrådet säger ”enstaka” blir ändå tolkningen att det är fler än ett bolag. Om jag gör fel tolkning får statsrådet gärna rätta mig.

Oavsett detta kan vi konstatera att det är förhållandevis stora summor pengar som tagits från statskassan och blivit en direktsubvention av dessa bolags vinster. Att man då inte vill se över utformningen av denna skattesänkning tycker jag är olyckligt.

Statsrådet har därmed svarat på en av mina frågor i interpellationen, alltså ifall hon avser att vidta några åtgärder för att sänkningen ska få avsedd effekt. Svaret på den frågan verkar vara nej – om nu inte fler företag missbrukar reformen, för då kan man överväga det i utformningen av den framtida ekonomiska politiken.

Jag frågade också statsrådet hur hon ser på att enskilda bolag använder skattesänkningen på det här viset. Hon säger att det sticker i ögonen, och det är en bild som jag delar.

Jag vill ändå fråga statsrådet: Hade det inte varit aktuellt att prioritera de här ekonomiska resurserna på ett annat vis, eller möjligen ha utformat skattesänkningen på ett annat vis än vad man har gjort?