Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, men tyvärr får vi fortfarande inga besked som kan förändra den växande humanitära katastrofen i Gaza och UNRWA:s akuta ekonomiska kris.

Låt oss återvända till Jordanien. UNRWA:s team berättade på plats att man har finansiering som räcker november ut. Därefter riskerar bland annat den vårdcentral och den skola som jag besökte att stängas ned. UNRWA är inte vilken organisation som helst; det är ett erkänt FN-organ som Sverige väljer att inte finansiera.

I Jordanien mötte jag som sagt barn som drömmer om en framtid i Mellanöstern bortom fattigdom och våld. UNRWA:s team berättade hur helt avgörande stödet från UNRWA är för de här människorna, för skolorna, för sjukvården och till och med för att få mat på bordet.

UNRWA berättade hur allvarlig deras finansiella situation är, bland annat för att Sverige har dragit in stödet. Sveriges regering bär ett mycket stort ansvar för denna utveckling. När Sverige håller tillbaka sina pengar slår det direkt mot UNRWA:s verksamhet – den verksamhet som pågår i Gaza, på Västbanken och i Syrien, Libanon och Jordanien.

Detta bör inte vara en fråga om prestige eller partipolitik. Det bör vara en fråga om barns liv, barns utveckling och barns framtid.

Internationella granskningar har redan gjorts. Kontrollmekanismerna har stärkts. EU och andra stora givare har återupptagit sina utbetalningar. Sverige står kvar – ensamt och handlingsförlamat. Tillsammans med Netanyahu och Trump står vi nu i det hörn som inte vill se UNRWA:s verksamhet och som inte vill finansiera UNRWA.

Jag upprepar min fråga till minister Benjamin Dousa: Borde inte ministern ha tagit sig tid att passa på att träffa UNRWA när de är här i Stockholm denna vecka?