Fru talman! Barnfattigdomen ökar i Sverige, trots att regeringsföreträdare lovat att så inte ska ske. Samtidigt är det nu 50 år sedan man fick ut så lite i köpkraft av barnbidraget. Alla andra nordiska länder har valt att höja barnbidraget i tider av ökade kostnader för mat, hyra och räntor, men i Sverige har regeringen prioriterat annat.

Jag kan inte låta bli att påminna om en debatt jag deltog i, om semesterfattigdom, med socialförsäkringsminister Tenje i somras. Vi konstaterade då att allt färre barnfamiljer har råd att åka på semester. Statsrådet lyfte särskilt fram att regeringen satsar på vägunderhåll, vilket möjligen underlättar bilresan men knappast gör det lättare för barnfamiljer att ha råd med semesteraktiviteter eller mat.

Därför har jag en enkel fråga. Varför har regeringen, trots att barnfattigdomen ökar, trots att vi är ensamma i Norden och trots att det var 50 år sedan man fick så lite för barnbidraget, återigen valt att inte höja barnbidraget?