Herr talman! Sverige har länge varit en av de mest pålitliga givarna till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, som vi också kallar för UNRWA. Stödet har genom åren räddat liv och gett hopp åt generationer som tvingats leva på flykt och i osäkerhet. Det har varit ett uttryck för solidaritet och ett konkret sätt att stå upp för mänsklig värdighet.

Regeringen har nu under lång tid valt en annan väg. Stödet till UNRWA är fryst. Sverige är därmed också ett av få EU-länder som håller inne sina pengar, trots att EU:s egen utrikeschef Kaja Kallas betonat hur avgörande organisationen är. Andra stora givare har dessutom återupptagit sina utbetalningar efter omfattande granskningar och skärpta kontrollmekanismer. Pengarna till UNRWA är inte bara siffror i en budget. De är skillnaden mellan liv och död. När pengarna nu hålls tillbaka står mat, mediciner och sjukvård på paus. Det blir effekten.

Vi ser hur barn i Gaza svälter. Skolor i flera länder där UNRWA verkar riskerar att stänga. Stödet från internationellt håll räcker till slutet av november. Det kan leda till att sjukvården kollapsar, för där har UNRWA en viktig roll. Här väljer Sverige att skynda på den utvecklingen och att stå vid sidan av.

Herr talman! Jag kom hem från Jordanien i går. Det var en resa tillsammans med Socialdemokraternas och Liberalernas båda biståndsorganisationer: Palmecentret och Silc. Vi var där för att diskutera Syriens framtid. Men vi gjorde också ett besök hos UNRWA, som verkar på plats i Jordanien.

UNRWA finns på Västbanken och i Gaza, Libanon, Syrien och Jordanien. Just i Jordanien har man tagit emot 2 ½ miljon palestinska flyktingar som en konsekvens av den långtgående och decennielånga israeliska ockupation som pågår. I Jordanien driver UNRWA i dag 160 skolor och många vårdcentraler. Vi besökte två av dem och träffade elevrådet. Jag såg själv barns ögon som glimmade av samma drömmar som våra egna barns. Trygghet, utbildning och en chans i livet är vad man hoppas på.

När man är där inser man att det inte är statistik. Det är människor precis som vi. Att kunna se sig själv i andra, Benjamin Dousa, är den mest grundläggande mänskliga impulsen. Den måste styra en humanitär politik värd namnet.

Mot den bakgrunden blir det ännu mer obegripligt att biståndsministern vägrar att träffa UNRWA när dess representanter dessutom är i Sverige under den här veckan. De är här i Stockholm i dag. De är redo att redogöra för sitt arbete och svara på många av de frågor som statsrådet Dousa själv brukar hänvisa till. UNRWA är redo att svara på frågor om hur de fortfarande når ut med hjälp både på Västbanken och i Gaza, trots att biståndsministern här i kammaren och på andra platser ständigt hävdar något annat.

Jag kan inte annat än att dra slutsatsen att det verkar vara politisk prestige för statsrådet Dousa och regeringen när det kommer till frågan om UNRWA:s finansiering. Därför vädjar jag nu till dig, Benjamin Dousa: Tänk inte på Socialdemokraterna, tänk inte på Magdalena Andersson, tänk inte på Morgan Johansson eller på Johan Büser, utan tänk på de palestinska barn som just nu svälter och de familjer som har förlorat allt. Tänk på att se dig själv i andra och att ledarskap nu måste handla om att kliva ur de partipolitiska skyttegravarna när människor lider.

Min fråga till ministern är avslutningsvis: Varför vägrar du att möta UNRWA när de är här mitt i en av vår tids värsta humanitära katastrofer?