Fru talman! Jag vill börja med det självklara: Sverige ska följa EU-rätten. När domstolar slår fast att vår lagstiftning inte håller måste den ändras. Det är inte kontroversiellt. Det som är kontroversiellt är att regeringen har försatt oss i den här situationen över huvud taget. Det här kommer inte som någon överraskning.

Propositionen undantar utländska stater och motsvarigheter till svenska regioner och kommuner från kupongskatt på svenska utdelningar. Syftet är att anpassa lagen till EU-rätten efter domstolsavgöranden om otillåten särbehandling.

Redan i början av den här mandatperioden låg en färdig utredning på regeringens bord. Det fanns ett utkast till lagrådsremiss, och det fanns ett genomarbetat förslag till modern källskatt på utdelningar som kunde ha gällt redan från 2024. Förslaget tog upp flera frågor om skatteflykt, som är ett område där regeringen har gjort alldeles för lite under den här mandatperioden. Men regeringen valde att gömma förslaget i en byrålåda, och därför är vi här i dag.

Regeringen valde att inte agera. Vi socialdemokrater har interpellerat i frågan, varnat för konsekvenserna och efterfrågat besked. Vad fick vi? Vi fick passivitet, förhalning och tystnad. Nu står vi här – inte för att regeringen har tagit ansvar utan för att den har blivit tvingad – av domstolar, EU-rätten och en oförmåga att agera i tid. Det är inte gott ledarskap utan senfärdig krishantering.

Fru talman! Det är också värt att jämföra med Finland, som såg problemen med källskatten och riskerna med förvaltarregistrerade aktier, bristande information om slutliga mottagare och internationell skatteplanering. Finland agerade.

Den finländska reformen trädde i kraft redan 2021. Den byggde på skärpt rapportering, registrerade förvaltare och ett tydligare ansvar för att rätt skatt tas ut vid utdelningstillfället. Om uppgifter om den slutliga mottagaren inte lämnas tas 35 procents källskatt ut i Finland. För oidentifierade finska personer med hemvist i Finland kan skatten vara 50 procent. Syftet är tydligt: Det ska inte löna sig att gömma sig bakom förvaltarregistrering.

Finland har dessutom byggt systemet på OECD:s TRACE-modell, där registrerade mellanhänder får ansvar för identifiering, rapportering och korrekt källskatt direkt vid utbetalningstillfället. Detta är skillnaden. Finland moderniserade, medan Sverige väntade. Finland skärpte kontrollen, medan Sverige lät frågan ligga. Finland agerade innan problemen blev akuta, medan Sveriges regering agerade först när domstolarna tvingade den.

Fru talman! Själva lagförslaget är nödvändigt. Vi socialdemokrater säger ja till att anpassa kupongskattelagen till EU-rätten, vilket framgår av vår reservation. Vi ser behovet av en EU-rättsligt hållbar ordning, men det räcker inte att göra minsta möjliga.

Vad innebär regeringens linje i praktiken? Jo, man öppnar för nya undantag och skapar fler komplicerade gränsdragningar. Samtidigt väljer man att inte ge tydlig vägledning om hur utländska subjekt ska bedömas utan överlåter centrala frågor till rättstillämpningen. Det betyder ökad osäkerhet, fler tvister, större administrativ börda och risker för skattebortfall.

Vi vet redan att regeringen själv räknar med ökad administration och fler återbetalningsärenden under en övergångstid. Vi vet också att kupongskatteintäkterna bedömdes uppgå till omkring 11 miljarder kronor 2024. Ändå säger regeringen: Vi kan följa upp det här senare.

Fru talman! Det duger inte. När man förändrar regler som berör miljardbelopp ska det finnas en tydlig, tidssatt uppföljning. Det ska följas upp hur reformen påverkar de offentliga finanserna. Det ska följas upp hur Skatteverkets kontrollmöjligheter påverkas. Och det ska följas upp hur systemet fungerar i praktiken.

Detta är inte byråkrati. Det är ansvar, och det är ett ord som den här regeringen inte vill kännas vid inom det här området. Det handlar i grund och botten om ordning och reda i skattesystemet.

Sverige har en kupongskattelag från 1970-talet. Den är inte byggd för dagens internationaliserade och digitaliserade kapitalmarknad med förvaltarregistrering. Det visste den tidigare socialdemokratiska regeringen. Därför togs förslaget om en ny lag om källskatt på utdelning fram. Den skulle ge ett mer modernt, robust och effektivt regelverk. Den skulle stärka kontrollen genom bättre informationsrapportering. Den beräknades dessutom stärka de offentliga finanserna med nästan 1 miljard kronor årligen.

Men den nuvarande regeringen lade detta åt sidan. I stället för reform är det passivitet. I stället för kontroll är det osäkerhet. I stället för modernisering är det lappande och lagande. Och i dag får riksdagen hantera konsekvenserna.

Fru talman! Politik handlar om ansvar. Ansvar är att agera i tid, inte när man blir tvingad. Ansvar är att skydda skattebasen, inte att lämna den åt slumpen. Ansvar är att lära av våra grannländer, inte att låtsas som att Sverige kan vänta medan kapitalmarknaden förändras.

Vi socialdemokrater tar detta ansvar. Därför säger vi ja till att anpassa lagen till EU-rätten. Men vi säger också: Det räcker inte. Vi kräver en tydlig, tidssatt uppföljning. Vi kräver bättre kontroll. Och vi kräver att regeringen återkommer med en modern, sammanhållen lagstiftning om källskatt på utdelningar.

Hade regeringen hanterat den färdiga utredningen och lagrådsremissen, som låg på deras bord i början av mandatperioden, hade vi inte behövt stå här i dag med ännu ett akut lappande av ett föråldrat system.

Med detta yrkar jag bifall till reservationen under punkt 2.