Herr talman! Tack, Ulrika Liljeberg, för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna!

Jag vill börja med att säga att Centerpartiet ju en gång satte en svårslagen standard när det gäller att nonchalera Lagrådet, och då gällde det frågan om de ensamkommande. Det har väl aldrig någonsin skrivits så skarpt från Lagrådet rörande en enskild lagstiftningsprodukt som i det fallet. Det hindrade dock inte Centerpartiet från att på tvärs mot Lagrådets mycket starka avrådanden gå med Vänstern och rösta igenom den reformen.

Vi tar Lagrådets yttrande på utomordentligt stort allvar. Om man tittar inte minst på det straffrättsliga området – de stora reformerna när det gäller osjälvständiga brottsformer, psykiskt våld och den breda straffreformen – gör vi stora anpassningar i ljuset av Lagrådets synpunkter. Det gäller i synnerhet lagtekniska frågor, systematik och annat.

Delar av granskningsområdet träffar också sådant som är mer i snittet mellan juridiken och politiken, till exempel när man värderar det bakomliggande syftet med lagstiftningen och om man till exempel ska ha höga eller låga straff. I de delarna har vi gjort en annan bedömning, och då har vi också motiverat väldigt utförligt hur vi har tänkt och varför.