Fru talman! Den svenska alkoholpolitikens mål är att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar.

Hur man når det målet har förändrats över tid, och det bör förändras i takt med tiden för att kunna fortsätta att fungera som ett legitimt skydd för folkhälsan. Men alla förändringar av alkohollagstiftningen bör göras varsamt och med stor omsorg om dem som riskerar att drabbas av förändringarna på ett negativt sätt.

I dag har vi förslag till ny lagstiftning på bordet. Dagens regelverk för serveringstillstånd har länge setts som krångligt, och det har kritiserats för att det tillämpas olika i olika kommuner.

Det var därför som den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning som fick namnet En trygg uppväxt utan alkohol, tobak och nikotinprodukter. Den utredningen kompletterades sedan med ett tilläggsdirektiv om lustgas så att det blev En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas. Det var en bra titel, och det var en bra utredning som ringade in folkhälsopolitikens kärnfråga genom ett väldigt tydligt barnperspektiv.

Utredningen lade fram kloka och väl avvägda förslag som gjorde det tydligare hur alkohollagstiftningen skulle tillämpas och som innebar förenklingar av den meny som en restaurang måste kunna tillhandahålla. Allt detta slängde Tidöregeringen i papperskorgen. Och det må så vara; det är inte första gången, och det lär inte bli sista gången, som en regering inte fullföljer förslag från en utredning som en tidigare regering har tillsatt.

Det behöver dock sägas i dag att den proposition som nu ligger på riksdagens bord är ett hafsverk. Den är framtagen av ett rådgivande organ på Tillväxtverket. Förenklingsrådet, som har tagit fram utredningen, har som sitt uppdrag att göra det enklare för företagen. Förenklingsrådet har ingen kompetens på folkhälsoområdet och har inte heller hämtat in den kompetensen i form av någon sakkunnig i utredningen, och det märks. Förslaget har blivit hårt kritiserat av en rad remissinstanser för att det helt och hållet utgår från näringslivets intressen och inte alls har något folkhälsoperspektiv.

Förslaget innehåller ändå en beräkning av effekterna av ökad tillgänglighet till alkohol utifrån den beräkningsmodell som FN brukar använda. Beroende på antagandet om hur stor ökning av alkoholkonsumtionen den nya lagstiftningen kommer att leda till kan vi förvänta oss en ökning av dödligheten med mellan 11 och 19 personer per år. Vi kan också förvänta oss mellan 1 350 och 2 400 fler alkoholrelaterade sjukhusinläggningar per år. Kostnaden för produktionsbortfall till följd av detta kommer att motsvara mellan 71 och 127 miljoner kronor årligen.

Sjukdom och död verkar dock inte vara en särskilt viktig fråga för Tidöregeringen. Inte heller barn verkar vara någon särskilt viktig fråga för Tidöregeringen. Att skydda barn och ungdomar från alkoholens skadeverkningar skulle annars kunna sägas vara själva kärnan i en ansvarsfull folkhälsopolitik. Men regeringen avfärdar de remissinstanser som påtalar bristen på barnperspektiv med att säga att åldersgränserna och detaljhandelsmonopolet förblir oförändrade.

Vi socialdemokrater konstaterar att barn lever i samma verklighet som vi vuxna. När det sker en stor förändring av alkoholpolitiken och när tillgången till alkohol ökar påverkar det barnen. Det kommer att påverka barn när det serveras alkohol på fler uteserveringar och på platser som tidigare har varit fredade från alkoholservering, som badhus och minigolfbanor.

Det kommer i allra högsta grad att påverka barn när vuxna i deras närhet möter en ökad tillgång till alkohol och därmed får fler tillfällen att dricka mer. Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har drygt 20 procent av alla barn i Sverige, upp till 430 000 barn, någon gång under uppväxten haft minst en förälder med alkoholproblem. 15 procent, 320 000 barn, har påverkats negativt av att ha vuxit upp med en förälder med alkoholproblem. Det är rimligt att tro att den här lagstiftningen kommer att påverka barnen.

Vi socialdemokrater menar att bristen på folkhälsoperspektiv, bristen på barnperspektiv och bristen på konsekvensanalyser gör att de föreslagna förändringarna bör följas upp i särskild ordning, både på kort och på lite längre sikt.

Fru talman! Med den nya lagstiftningen minskar företagens investeringskostnader eftersom det inte kommer att krävas vare sig kök, porslin, stolar eller bord, råvaror eller kockar för att servera alkohol. Man kan anta att det kommer att leda till en prissänkning på alkohol. Frågan är vad det innebär för de restauranger som har ambitionen att servera bra mat men som också lockar gäster som nöjer sig med ett glas vin. Hur dyr måste maten bli när det öppnar en ölhall i lokalen bredvid som tack vare de minimala investeringskostnaderna kan sälja öl till mycket lägre pris?

Frågan är hur många restauranger som kommer drivas till konkurs till följd av den nya lagstiftningen. Den analysen saknas också i förslaget.

Lägg därtill att restaurangbranschen redan i dag är en bransch där det förekommer en hel del ekonomisk brottslighet, utnyttjande av arbetskraft och kopplingar till organiserad brottslighet. Både Ekobrottsmyndigheten och Brottsförebyggande rådet har konstaterat att nätverkskriminella är klart överrepresenterade inom restaurangbranschen. Flera remissinstanser varnar för att kriminaliteten i krogbranschen kommer att öka när det blir enklare att tjäna pengar på alkoholservering. Men risken för att konkurrensen kommer att snedvridas på bekostnad av seriösa och skötsamma företag verkar inte heller vara en särskilt viktig fråga för Tidöregeringen.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga några ord om cateringverksamhet. Cateringföretag ska enligt förslaget kunna servera mat för att få permanent alkoholtillstånd. Däremot kommer det inte längre att finnas krav på kök och matservering för tillfälliga serveringstillstånd för slutna sällskap. Med andra ord kommer lagen att ge utrymme för att tillåta catering av enbart alkohol. Det är en helt ny affärsmöjlighet som den nya lagstiftningen öppnar upp för.

Det innebär att enskilda kommuners tillämpning av lagen kommer att få stor betydelse. Vi socialdemokrater anser att det vore ytterst olyckligt om vi fick se en utveckling mot catering av spritfester. Det skulle öka risken för medicinska och sociala skador, och det skulle utmana detaljhandelsmonopolet.

Fru talman! Det förslag vi har på bordet i dag innebär stora förändringar av den svenska alkoholpolitiken. Förslaget innehåller ingen djupare analys av vilka konsekvenser det kan få för folkhälsan, för barnen, för detaljhandelsmonopolet och för den allmänna ordningen och säkerheten i det offentliga rummet eller vad gäller kriminaliteten i en redan hårt kriminellt belastad bransch. Det är analyser som hade behövts.

Vi socialdemokrater anser att de föreslagna förändringarna kan jämföras med den nya lagen om så kallad gårdsförsäljning. Den reformen genomförs med en prövotid på sex år. Därefter ska reformen utvärderas för att se om den ska förlängas. Vi anser att den här lagen borde införas med en prövotid på två år för att sedan kunna utvärderas inför en förlängning. Det skulle ge oss en betydligt större rådighet över folkhälsopolitiken än det förslag som ligger på bordet i dag.

Fru talman! Jag står bakom Socialdemokraternas båda yrkanden men yrkar bifall endast till reservation 2.

(Applåder)