Fru talman! ”Om du fyller din bägare med vatten skriver du aldrig något klokt, men vin är Parnassus häst som bär en skald till skyarna.” Så skrev den gamle greken Athenaios, eller det brukar åtminstone ofta attribueras till honom. Det är ett gammalt ordspråk om alkoholen.

Visst är alkohol farligt. Det vet vi alla. Det har sagts här i debatten många gånger. Men Sverige behöver en friare alkoholpolitik – inte en ansvarslös alkoholpolitik, inte en politik som blundar för alkoholens risker, men vi behöver en alkoholpolitik som behandlar vuxna människor som just vuxna, fria individer. Det är en politik som utgår från hur människor faktiskt vill leva sina liv, inte från moralism och misstänksamhet. Det är en politik som både ser och erkänner alkoholens farlighet men även nyttan av alkohol för både individ och samhälle.

Fru talman! Under väldigt lång tid har svensk alkoholpolitik präglats av idén att alkohol i första hand är ett samhällsproblem som måste begränsas och kontrolleras. Det har bildats och inpräntats myter om det gamla superiet. Vuxna människor har omyndigförklarats av folkhälsoextremister från både höger och vänster. Det perspektivet har format alltifrån serveringstillstånd och öppettider till villkoren för dryckesproducenter, och det har varit ett problem.

Alkoholen och dryckeskulturen är samtidigt en viktig del av vårt samhälle, vår kultur och vår civilisation. Människor har i tusentals år, sedan innan vi blev bofasta, samlats kring mat och dryck – inte för att supa ihjäl sig utan för att skapa gemenskap, kultur och relationer och för att släppa lös kreativitet och skapande. Tavernor, värdshus, ölkällare och barer har varit platser där idéer mötts, kulturer vuxit fram och människor från olika samhällsskikt träffats. Religiösa riter har byggts kring alkoholen och har lagt grunden för många civilisationer genom världen genom åren. Alkoholen har hjälpt oss människor att knäcka svåra problem, skapa stor konst och lösa svåra konflikter.

På många sätt har alkoholen varit central för framväxten av vår civilisation. Den har varit ett socialt verktyg som har hjälpt oss i vår unika nisch bland jordens alla djur och bidragit till att göra människan dominerande på vår planet.

Fru talman! Vi är i grunden rationella primater, skulle man kunna säga. Men samtidigt är vi svaga, långsamma och på många sätt rätt patetiska som djur betraktade. I strid med en schimpans blir en ensam naken människa slarvsylta. Människan får armar och ansikte avslitna och blir biten.

Men vi är också som myror och bin som arbetar ihop. Vi innoverar. Vi samarbetar, vi skapar kultur och vi bygger gemenskap. Vi för vidare och bygger på varandras erfarenheter. Vi måste lita på främlingar och vi måste lära av varandra. En människa blir slarvsylta i slagsmål med en schimpans, men 100 människor vinner mot 100 schimpanser.

En kontrollerad konsumtion av alkohol hjälper effektivt till med just de saker som gör oss mer framgångsrika än andra arter – vår innovativa förmåga, vår kreativitet, vår kultur och vår sociala organisering. Ändå, fru talman, behandlas svenska barer ofta som om de främst vore ordningsproblem.

Fru talman! När människor dricker måttligt tillsammans sänks garden. Samtalen blir friare, misstron minskar och relationer byggs snabbare. Det är ingen slump att så många affärsidéer, vänskaper, fredsavtal, kärleksrelationer, innovationer och kulturella uttryck vuxit fram runt just middagsbord, i pubar och i barer. Detta betyder inte att alkohol är riskfritt, men det betyder att alkohol också fyller sociala funktioner som moderna samhällen ofta underskattar.

I en tid där ensamheten växer, där människor umgås mindre fysiskt och där allt fler relationer sker via skärmar borde vi förstå värdet av platser där människor faktiskt möts. Fru talman! Det är mot den bakgrunden som avskaffandet av matkravet ska förstås. Det är svårt att hitta ett bättre exempel på hur en föråldrad svensk alkoholpolitik ibland fungerar.

I dag måste den som vill öppna en bar i praktiken också öppna ett restaurangkök. Staten kräver alltså inte bara att man ska kunna servera alkohol ansvarsfullt. Staten kräver också att man ska kunna servera mat.

Det är ett märkligt synsätt.

Låt oss säga att någon vill öppna en cocktailbar, en vinbar eller en ölkrog med fokus på dryck, social miljö och kunnig servering. Varför ska staten då tvinga fram verksamhet som ägaren egentligen inte vill bedriva?

Vi lagstiftar inte om att alla hotell måste ha en nattklubb. Vi lagstiftar inte om att alla kaféer måste sälja varm mat, och vi borde inte lagstifta om att alla barer ska vara restauranger.

Matkravet är i grunden paternalistiskt. Det bygger på föreställningen att människor inte kan hantera alkohol om det inte står en Toast Skagen bredvid glaset.

Fru talman! Dessutom slår regelverket ofta hårdast mot de mest seriösa aktörerna. Små nischade cocktailbarer och specialiserade vinbarer med innovativa dryckeskoncept får höga kostnader och stora administrativa krav, trots att det är just där alkoholen serveras mest ansvarsfullt – med utbildad personal, tydliga normer och stark social kontroll.

Fru talman! Vi behöver se utelivet som något mer än bara nöjesindustri. Ett levande uteliv är en del av ett levande samhälle. Barer, restauranger och kvarterskrogar fungerar i praktiken som social infrastruktur. De är vardagsrum för människor som kanske annars hade suttit ensamma hemma och druckit på ett mycket mer destruktivt sätt.

Och ärligt talat: Människor som dricker socialt i miljöer med personal, normer och andra människor omkring sig löper ofta mindre risk att utveckla problem än människor som dricker ensamma hemma. Därför borde svensk alkoholpolitik uppmuntra fler sociala och trygga miljöer, inte färre.

Fru talman! Avskaffandet av matkravet borde bara vara en början. Vi behöver fler liberaliseringar och ett nytt sätt att tänka kring alkoholpolitiken i stort.

Vi borde ha enklare och mer proportionerliga serveringstillstånd. Seriösa krögare ska inte mötas av ett byråkratiskt hinderlopp för att få bedriva verksamhet.

Vi borde ge större frihet kring öppettider. Om ordning fungerar och störningar hanteras ska staten inte detaljstyra när människor får sitta på en uteservering och ta ett glas vin.

Vi borde göra det lättare att öppna små uteserveringar genom enklare regler och mindre kommunal byråkrati. Våra städer behöver fler levande gaturum, inte färre.

Vi borde också diskutera hur större städer kan arbeta strategiskt med nattekonomin. Ett attraktivt uteliv är helt avgörande för ett attraktivt land. Sverige ligger efter.

Och vi måste våga diskutera synen på buller och stadsliv. Flyttar man in mitt i en levande stad får man också acceptera att städer lever. Vi kan inte reglera bort restauranger, barer och musikliv för att människor inte vill ha innerstadens puls. Folk vill ha puls. Folk vill leva i ett samhälle med social interaktion med andra människor.

Fru talman! Missbruk ska fortsatt bekämpas med full kraft. Våld i nära relationer, rattfylleri och beroende är allvarliga problem. Men svensk alkoholpolitik måste bli bättre på att skilja mellan destruktivt drickande och socialt och civiliserat drickande.

Det handlar ytterst om människosyn. Litar vi på att vuxna människor kan ta ansvar? Litar vi på seriösa företagare? Litar vi på sociala normer och på gemenskap? Eller ska staten fortsätta att utgå från att varje bar i grunden är ett problem som måste begränsas? Jag tror inte på den vägen.

En alkoholpolitik som kombinerar ansvar med frihet är rätt. Det handlar om en alkoholpolitik som fokuserar hårdare på verkligt missbruk och mindre på symboliska begränsningar som i praktiken förstör de fördelar som alkohol och dryckeskultur för med sig. Det handlar om en politik som ser värdet av gemenskap, kultur och ett levande samhällsliv.

Det är dags att föra in svensk alkoholpolitik i vuxenvärlden.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)