Fru talman! För ungefär ett år sedan stod vi här i kammaren och debatterade införandet av gårdsförsäljning i Sverige, något som Centerpartiet drivit på för under 20 års tid och som till slut blev verklighet tack vare en utredning som genomfördes under den förra mandatperioden och en proposition som lades fram under den här mandatperioden. Förslaget blev inte så frihetligt och företagarvänligt som vi i Centerpartiet önskade oss, men det blev i alla fall verklighet. Ett stort antal producenter av öl, vin, cider och destillerade drycker hann öppna upp för försäljning redan förra sommaren. Det här var bra för besöksnäringen, för landsbygden och för den svenska mat- och dryckeskulturen – utan att ha någon märkbar påverkan på folkhälsan.

Nu står vi här igen, fru talman, och debatterar ytterligare en fråga som Centerpartiet drivit länge, nämligen den om att avskaffa matkravet för serveringstillstånd. Matkravet innebär, som det är utformat i dag, att ett serveringsställe dels måste ha ett eget restaurangkök i anslutning till serveringslokalen, dels måste servera ett varierat utbud av maträtter ända fram till klockan 23 på kvällen, även om det bara är en pizzeria, en vinbar eller en nattklubb.

Dessutom har bedömningarna som gjorts runt om i Kommunsverige varierat kraftigt i fråga om vad som menas med ett varierat utbud av maträtter. De flesta kommuner har krävt att man ska tillhandahålla nio maträtter, vilket i praktiken inneburit tre förrätter, tre huvudrätter och tre efterrätter. Detta har krävts även på en pizzeria eller en korvkiosk för att kunna servera öl eller vin till maten. Några kommuner har krävt ett mindre antal maträtter, och någon har krävt ända upp till tolv olika maträtter. Att detta varit en helgalen kravställning råder det ingen som helst tvekan om.

Samtidigt som man behövt ha köket bemannat ända fram till klockan 23 på kvällen har det förstås inte funnits något krav på att någon faktiskt ska äta. Sent på kvällen på en pub eller en restaurang är det ju rätt ofta så att folk kommer för att dricka en öl eller ett glas vin men inte för att äta.

Hur gästerna beter sig vet naturligtvis den som driver stället bäst av alla. Men den personen har inte varit tillfrågad. Hur länge köket ska vara öppet och hur många maträtter som ska serveras har bestämts av staten och kommunen. Nu, fru talman, blir det slut på detta överförmynderi.

Med den nya lagstiftningen upphävs 8 kap. 15 § alkohollagen. Därmed upphör kravet på eget kök, på egen matservering, på utformning av baren och på antalet sittplatser. Makten lämnas över till den som driver verksamheten att själv avgöra om man vill ha ett kök, vilken meny man ska erbjuda, hur sent på kvällen man ska servera mat, hur många sittplatser man ska ha och om de ska vara under tak eller inte. Det innebär en förändring av en lagstiftning som i årtionden varit obsolet men ändå tillåtits leva kvar.

Från Centerpartiet har vi motionerat och interpellerat om den här frågan under hela mandatperioden. Det var med glädje som vi noterade att Förenklingsrådet satte igång ett arbete med att utreda och se över lagstiftningen.

Samtidigt gick det en chockvåg genom branschen när regeringen förra året i Almedalen meddelade att man tänkte tillsätta en ny utredning, vilket sannolikt hade inneburit att den här frågan hade petats över kanten till nästa mandatperiod. Under sommaren nyktrade regeringen dock till och nöjde sig med Förenklingsrådets utredning, som gick ut på remiss. Och nu står vi här i dag, med debatt och beslut om den nya lagen.

Reformen är inte bara en rimlig anpassning till vår samtid och en ändrad alkoholkultur. Den innebär också minskat krångel och minskade kostnader för besöksnäringen. Utredningen pekar på besparingar på omkring 3,9 miljarder kronor per år. Samtidigt bedöms branschen kunna växa med mellan 200–300 nya serveringsställen per år. Möjligheten ökar för en större mångfald av restauranger, vinbarer, ölkällare, cocktailterrasser och takserveringar som levandegör städer och samhällen.

Alltjämt, fru talman, är det folkhälsan som är styrande i svensk alkoholpolitik. Så är det även i det här fallet. I utredningen varnas för ett måttligt ökande av alkoholkonsumtionen. Men tittar man på vårt grannland Finland, som genomförde samma reform 2018, kan man se att alkoholkonsumtionen har fortsatt att minska sedan dess. Det finns ingen anledning att tro att det skulle se annorlunda ut i Sverige.

Reformen innebär inte heller någon förändring i ansvaret för den som har ett serveringstillstånd. Serveringen ska alltjämt ske på ett ansvarsfullt sätt, med överblick över gästerna och under ordnade former.

Fru talman! Avskaffandet av matkravet är en bra och efterlängtad reform, både för branschen och för gästerna. Den tar bort onödiga krav och onödiga kostnader för företagen samtidigt som den kommer att leda till ett ökat och mer mångfasetterat utbud för gästerna.

Samtidigt behöver mer göras för att stimulera besöksnäringen i Sverige. Arbetsgivaravgifterna för unga måste tas bort permanent. Regelkrånglet i övrigt måste minska, och utvisningarna av arbetskraft måste upphöra. Men i dag får vi ändå glädja oss åt en viktig reform som är bra både för besöksnäringen och för besökarna. Den 1 juni försvinner äntligen matkravet. Det gör Sverige lite friare, lite grönare och lite roligare.