Herr talman! Nästan var femte person ger i dag någon form av omsorg, hjälp eller regelbundet stöd till en närstående. Det kan vara en äldre anhörig, ett barn med funktionsnedsättning eller någon med en långvarig sjukdom. På olika sätt stöttar och hjälper man den närstående med det som andra tar för givet att de klarar av själva.

Gruppen anhöriga som vårdar eller stöttar är stor och varierad och har olika behov av stöd. Den omfattar människor i alla åldrar, från barn till äldre. Anhörigas insatser är otroligt värdefulla. En grundläggande och viktig princip är att deras engagemang och delaktighet alltid ska bygga på frivillighet, inte på att samhällets insatser för deras anhöriga brister.

För ett tag sedan träffade jag en av alla de här anhöriga som vårdar, och hennes berättelse har jag inte kunnat släppa sedan dess. Hennes make bodde på ett äldreboende. Hon berättade ganska förtvivlat om hur hennes energi gick åt till att sitta i telefonköer, passa telefontider och jaga olika personer för att han skulle få den vård och omsorg som han behövde, trots att han faktiskt bodde på ett äldreboende. Rollen att vara spindeln i nätet lades på henne mot hennes vilja.

När vi träffades berättade hon med tårar i ögonen att hon skulle ha varit hos honom den dagen. Vi träffades senare på dagen, och hon skulle ha varit där på förmiddagen, den tid på dygnet då han har ork att ta emot besök. Men i stället hade hon fått sitta i telefonkö till kommunens handläggare hela förmiddagen. Detta gjorde att hon ännu en gång missade ett tillfälle att bara få vara med sin make under det som kanske är den sista tiden i livet för honom. Jag vill bara få vara anhörig, inte samordnare i hans liv, sa hon till mig.

Den här berättelsen är tyvärr inte unik. Tyvärr är detta vanligt förekommande bland äkta makar, partner och barn. Det är många som varje dag ofrivilligt behöver agera just spindeln i nätet. Därför är det så viktigt att vi nu går vidare med fast omsorgskontakt även på särskilda boenden. Det är någonting som Coronakommissionen lade fram ett förslag om redan 2020 och som sedan ett par år tillbaka är infört inom hemtjänsten.

En fast omsorgskontakt kommer att göra livet enklare. Man vet vem det är man ska vända sig till, både som boende och som anhörig. Vi har inte utvärderingarna klara än när det gäller förändringen inom hemtjänsten, men de jag träffar på som har fått fast omsorgskontakt i hemtjänsten upplever förändringen som mycket positiv. Den har lett till bättre kontinuitet och uppföljning på de ställen där man får det här att funka. Det är viktigt att vi får det att funka i hela landet.

Herr talman! Häromdagen släppte Bräcke diakoni en rapport om hur det är att vara förälder till vuxna barn med funktionsnedsättning. Titeln på rapporten är: Min ömmaste punkt och största oro – vad händer sen? Mer än två tredjedelar av de föräldrar som intervjuats i rapporten upplever att de inte fått det stöd de behöver som anhöriga. Den stora oro som titeln refererar till är vad som händer sedan med de vuxna barnen, när man själv kanske inte längre finns eller inte längre orkar.

En mamma uttrycker det så här: ”Vi är för trötta för att orka planera framåt. Det gäller bara att överleva för stunden. Detta behövs verkligen men det måste vara lätt att ta sig till. Orken finns inte att planera framåt fast det är av största vikt!” Rapporten visar förvånansvärt nog också att väldigt många, mer än en fjärdedel, inte ens vet vart man kan vända sig för att få stöd.

I och med det beslut vi fattar i dag tydliggörs att kommunernas socialnämnder ska erbjuda information och vägledning samt en stödkontakt till den som vårdar eller stöder den närstående. Stödkontakten ska tillgodose den enskildes behov av information och vägledning men också vara ett stöd i planeringen av de åtgärder som behöver vidtas – spindeln i nätet helt enkelt. Det här kommer att vara ett stort steg i rätt riktning när det är fullt ut genomfört.

Herr talman! Det är inte bara den som stöder eller vårdar en anhörig som behöver stöd. Det kan ofta vara så att barn inte får det stöd de behöver när deras föräldrar är allvarligt sjuka. De glöms bort i den stora processen kring sjukdomen. Detsamma kan gälla barn med syskon som är allvarligt sjuka.

Föreningen Maskrosbarn har i ett projekt som de nu genomför tack vare Allmänna arvsfonden uppmärksammat behovet av stöd och information till barn vars föräldrar har psykisk sjukdom. Projektet går under namnet: Varför sover pappa hela dagarna? Det syftar till en webbutbildning för vårdpersonal.

I projektet har man intervjuat barn och unga. Här är ett uttalande som säger ganska mycket om barns situation när de råkar ut för att en förälder drabbas av sjukdom: Jag hade velat att någon sa ”det är inte ditt fel”, för jag trodde länge att jag gjorde något fel och att jag borde ha varit snällare, tystare eller mer hjälpsam. Jag bar på en skuld som aldrig borde ha varit min.

Det här är ett typiskt exempel på att man inte har fångat upp personerna runt omkring, som också drabbas men inte får det stöd de behöver när någon får en allvarlig sjukdom eller går bort. Hälso- och sjukvården, vårdgivare och socialnämnderna kommer nu att få ett tydligare uppdrag att fånga upp barn och syskon och ge dem stöd i det som de genomgår. Det är mycket efterlängtat.

Herr talman! Ytterligare en förbättring som sker i och med betänkandet gäller avlösarservice. Avlösarservice är en viktig insats inom LSS som innebär att föräldrar till barn som har funktionsnedsättning och ett väldigt stort omsorgsbehov kan få avlastning. Det kan handla om att få tid att ge syskon lite mer uppmärksamhet, att återhämta sig och vila eller att göra saker man behövt lägga åt sidan på grund av barnets omsorgsbehov, som fyllt alla dygnets timmar. I dagsläget tillåter man bara avlösarservice i hemmet. Men nu kommer man att ta bort den här begränsningen och göra det möjligt att använda avlösarservice även utanför hemmet.

Det här öppnar nya möjligheter. Om ett barn med omfattande funktionsnedsättning kan få använda avlösarservice även på en fritidsaktivitet kan föräldern vara kvar hemma och få tid för barnets syskon för att läsa läxor, titta på en film ihop eller göra vad man vill – eller bara få lite återhämtning i hemmet och vara för sig själv hemma. Det är väldigt efterlängtat för många av de här föräldrarna, som drar ett otroligt stort lass för sina barns skull och som vill fortsätta kunna vara stödet för sina barn men som inte alltid mäktar med det på grund av den situation de är i.

Herr talman! Jag vet att jag har dragit över min talartid, men jag måste ändå säga någonting om en sak som Nadja Awad sa här tidigare. Hon kopplade ihop de skandaler som skett inom äldreomsorgen med vd:ars löner i privata bolag. Då vill jag bara påminna om vilka som burit ansvaret vid de stora skandalerna. I Uppsala handlade det om en kommunal förvaltnings äldreomsorg, och det var en vänsterpartist som ledde nämnden och som fick avgå. I Göteborg gällde det en vänsterpartist som var ”vice vd” – inte för ett bolag utan för den kommunala nämnden. Den sammankoppling som Nadja Awad gjorde tycker jag är ett exempel på lite ohederlig debatteknik. Tyvärr hann vi inte med något replikskifte före frågestunden, men jag tycker att detta bör vara sagt.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 maj.)