Fru talman! Det skatterättsliga företrädaransvaret är en ingripande mekanism i vårt skattesystem. Det är ett kraftfullt verktyg där den juridiska personens skyddade barriär rivs ned och enskilda individer, styrelseledamöter eller vd:ar, ställs personligt ansvariga för företagets skulder.

Syftet med lagstiftningen är i grunden sunt och legitimt. Vi ska ha ett system som motverkar att oseriösa aktörer sätter i system att låta bolag gå i konkurs för att sedan lämna över notan till skattebetalarna och det gemensamma. Men när reglerna är så pass ingripande som dessa ställs också extremt höga krav på att de är rättssäkra, förutsägbara och framför allt rimliga.

I dag ser vi tyvärr att det personliga ansvaret kan få förödande konsekvenser för enskilda människor som under svåra omständigheter kämpar för att rädda sina livsverk. Det är därför glädjande att vi nu behandlar ett förslag som rör oss i en mer balanserad riktning.

Fru talman! För det första handlar det om att tydliggöra reglerna för befrielse från betalningsskyldighet. Det handlar om att införa ett mått av mänsklighet och sunt förnuft i en annars stelbent process.

Genom att klargöra att en företrädare helt eller delvis ska befrias från ansvar om det framstår som oskäligt ger vi rättstillämpningen de verktyg som krävs för att göra en rättvis prövning. Det preciseras även vilka omständigheter som särskilt ska beaktas. Det innebär att vi går från en lösning som ska passa alla till en prövning som faktiskt tar hänsyn till verkligheten. Alla situationer ser inte likadana ut, och lagen måste kunna skilja på den som agerat i ond tro och den som gjort allt i sin makt för att göra rätt för sig.

För det andra införs nu möjligheten till så kallat rådrum. Det här är en förändring som är direkt avgörande för företagsklimatet, särskilt i tider av ekonomisk turbulens.

Att en företrädare kan ansöka om två månaders respit ger en nödvändig andningspaus. I praktiken innebär det att bedömningen av det personliga ansvaret skjuts fram. Vi vet att även välskötta företag kan drabbas av tillfälliga likviditetsproblem på grund av externa faktorer. Det kan vara sena betalningar från kunder, förändrade marknadsvillkor eller global osäkerhet.

Ett rådrum på två månader kan vara precis den marginal som krävs för att hinna strukturera om, få in kapital eller genomföra en ordnad avveckling. Det kan vara skillnaden mellan att en företagare kan gå vidare med huvudet högt och att vederbörande drivs in i en personlig ekonomisk tragedi helt i onödan.

Fru talman! Sverigedemokraternas hållning är tydlig, nämligen att det ska finnas ett starkt incitament att göra rätt för sig. Skattesystemets stabilitet bygger på att regler följs och att det finns kännbara konsekvenser för dem som missbrukar förtroendet.

Men ordning och reda får aldrig skapas på bekostnad av rättssäkerheten för seriösa entreprenörer. Vi ska jaga fuskare och organiserad brottslighet, inte stjälpa dem som bygger vårt land. Systemet måste vara utformat så att det träffar dem som medvetet missbrukar strukturer, inte de företagare som hamnat i tillfälliga svårigheter trots rimliga ansträngningar.

De förändringar vi diskuterar i dag är ett viktigt steg för att stärka rättstryggheten och skapa en bättre balans mellan statens berättigade krav på skatteintäkter och den enskildes rätt till en skälig bedömning. Det handlar om att värna företagandet i Sverige.

Jag vill därför avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)