Fru talman! I debatten om konkurrens hör vi ofta Moderaterna tala om marknaden och det privata näringslivet som lösningen på nästan alla samhällsproblem. Mer konkurrens sägs automatiskt ge lägre priser, bättre kvalitet och ökad effektivitet.

Verkligheten är dock, som de flesta vet, lite mer komplex än så. När konkurrenspolitiken blir ideologi snarare än verktyg riskerar kommunerna och deras invånare att bli förlorarna.

Betänkandet innehåller förslag som på ytan kan framstå som ganska tekniska. Men i praktiken rör det en mycket större fråga: Vem ska ha makten och handlingsutrymmet att lösa samhällsproblemen – marknaden eller det demokratiskt styrda samhället? Eller är det, som jag tror, båda tillsammans?

I dag ser vi med oro på hur Tidöpartierna driver en linje där offentlig verksamhet misstänkliggörs medan privata aktörer ges allt större tolkningsföreträde. De förstärkta verktyg som föreslås riskerar att bli ännu ett sätt att pressa tillbaka kommunernas möjlighet att agera för sina invånare.

Fru talman! Kommunerna konkurrerar sällan för att maximera vinst. Kommuner bygger bostäder för att människor ska ha någonstans att bo. Kommuner driver energibolag för att säkra grundläggande infrastruktur med rimliga priser. Kommuner och regioner bedriver kollektivtrafik, avfallshantering och bredbandsutbyggnad för att det behövs i hela landet, även på platser där marknaden inte direkt ser de snabba affärerna.

När partier pratar om att snedvridning av konkurrens måste stoppas menar de i praktiken ofta att kommuner ska kliva åt sidan, även när de fyller ett tomrum som privata aktörer inte vill eller vågar ta. Det betänkande som vi debatterar i dag riskerar att stoppa offentliga investeringar då man kan få svårt att på förhand avgöra om man riskerar att konkurrera med någon annan.

Vi kan bara ana vilka som blir förlorare när en kommun inte längre vågar investera i lokal energiproduktion av rädsla för ingripanden. Vi kan ana vem som förlorar när ett kommunalt bolag avstår från att bygga bostäder för att det anses störa marknaden eller när ett kommunalt bolag låter bli att bygga den kommunala sorteringsanläggningen för att man kanske inte kan få ekonomi i den. Det är invånarna – hyresgästerna, elkunderna och skattebetalarna.

Vi ser redan i dag konsekvenserna när kommunerna inte kan eller vill investera. Det är höga elpriser och välfärdstjänster som dras tillbaka när de inte är tillräckligt lönsamma. Att då ytterligare begränsa kommunernas handlingsutrymme är inte att stärka konkurrens; det är att försvaga samhällsansvaret.

Miljöpartiet delar bilden av att konkurrensproblem ska kunna hanteras också när de uppstår i offentlig verksamhet. Men vi ser också konkurrens som ett verktyg bland flera och inte som ett överordnat mål som ska trumfa demokratiska beslut eller lokala behov.

Fru talman! Risken med förslagen i betänkandet handlar inte alltid om hur de är skrivna utan om hur de kommer att användas. I ett politiskt klimat där de styrande partierna ifrågasätter kommunernas roll finns en risk för att ny lagstiftning används för att flytta makt bort från lokalsamhället och närmare de stora privata aktörerna.

Det är inte med självklarhet småföretagare eller lokala initiativ som gynnas när det offentliga pressas tillbaka utan snarare de starkaste aktörerna. Resultatet riskerar att bli mindre lokal förankring och i slutänden kanske sämre valfrihet för medborgarna.

Fru talman! Miljöpartiet vill se en konkurrenspolitik som stärker företag och ger oss nya lösningar. Men vi vill också se en politik där även verksamhet som sker i kommuner kan ses som en del av lösningen och inte som ett problem som ska avvecklas.

För Miljöpartiet är målet en ekonomi där många aktörer kan verka, där innovation gynnas, där lokala och kooperativa företag har en chans att växa och där konkurrensen bidrar till omställning, inte till rovdrift.

Jag yrkar därför bifall till reservation 1 i betänkandet.

Eftersom jag ser att Rickard Nordin sitter kvar här i kammaren passar jag också på att säga grattis på födelsedagen!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)