Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, reservation 1.

Regeringen går nu vidare med en lag som i praktiken innebär att offentliga aktörer inte kommer att kunna bedriva stora delar av sin verksamhet. Kommuner och regioner, men även staten, kommer att ha mycket svårare att leverera det som efterfrågas av medborgare eftersom de förbjuds att bedriva säljverksamhet.

Fru talman! I grunden handlar detta om tre saker.

För det första är det helt uppenbart att regeringen sätter marknaden före människan. Det privata näringslivet ska stärkas både lokalt och på nationell nivå, men i många delar av Sverige har marknaden aldrig levt upp till löftet om valfrihet och inte heller klarat av att leverera det som medborgarna har efterfrågat.

När statliga bolag såldes ut eller när verksamheter privatiserades skulle marknaden erbjuda en valfrihet som skulle få ned kostnaderna för svenska folket, men så blev det inte. Och när ingen annan kliver fram är det oftast det offentliga, väldigt ofta en kommun, som behöver ta ansvaret när medborgare efterfrågar olika typer av verksamheter.

Det är helt uppenbart att högerns privatiseringar har lämnat efter sig ett splittrat land där företagens lönsamhet har fått gå före människors behov. När regeringen nu också har stängt ned många servicekontor är det många orter som ser sina samhällen dö. Detta beror på att Sverige under alltför lång tid har fått styras utifrån vad som funkar i någon form av marknadsekonomisk teori i stället för vad som faktiskt fungerar för människor.

Många i vårt land har känt av effekten när samhället drar sig tillbaka. Det är banker som stänger, restauranger som inte längre erbjuder lunch eller en biograf som inte längre går runt. Det ska inte bero på var i landet du bor om ditt samhälle är levande för dig. När privata aktörer inte vill etablera sig måste någon kliva fram. Jag tror att det förväntas av dem som ytterst blir påverkade därför att marknaden har valt bort dem. Det är viktigt att det offentliga har möjlighet att erbjuda service för att alla orter ska kunna vara bra och livskraftiga.

Regeringen har ingen plan för hur hela Sverige ska leva utan verkar snarare vilja att delar av Sverige ska fortsätta monteras ned eller säljas ut. De löften som vi hörde från Sverigedemokraterna här tidigare om att en ny lag, som i praktiken förbjuder kommunerna att bedriva någon form av säljverksamhet, ska öka konkurrensen och då också få ned kostnaderna är lögn. Den tesen har nämligen aldrig visat sig vara sann.

Tvärtom har det visat sig att vanligt folk drabbas när det offentliga tar ett steg tillbaka. Vanligt folk får leva med konsekvenserna av att marknaden inte tyckte att de är tillräckligt lönsamma. Det kan vara de som behöver känna de här konsekvenserna i en bygd eller en kommun som har uppskattade verksamheter för att kommunen har sett till att även de ska få ha livskraftiga samhällen.

Det handlar dock inte bara om kaféer, butiker eller biografer; det handlar om saker som är mycket mer grundläggande än så. Vad händer när det inte finns någon som vill bygga ut bredbandet? Vad händer när energiförsörjningen inte längre är tillräckligt stabil? Vad händer när avfallshanteringen inte fungerar som den ska eller blir mycket dyrare? Allt detta är verksamheter som berörs av den nya lagen. Remissinstans efter remissinstans har pekat på detta, men regeringen har helt struntat i det.

Jag tänker dock att det kanske är här någonstans som verkligheten hinner i kapp regeringen, fru talman. Det är nämligen lätt att tala om konkurrens och marknadslösningar i abstrakta termer, men när bredbandet inte fungerar, när elnäten inte kan utvecklas eller när sophanteringen helt enkelt blir dyrare är det människors trygghet och ekonomi som blir lidande. När kommunernas möjlighet att verka på konkurrensutsatta marknader begränsas minskar också deras förmåga att ta det ansvar som jag tror att medborgarna förväntar sig att de ska ta.

Det är alltså inte bara en fråga om service utan även en fråga om samhällets motståndskraft och beredskap. Regeringen riskerar att försvaga just den lokala kapacitet som behövs i händelse av kris. Jag tycker att det är ett högt pris att betala för en ideologisk övertygelse att marknaden alltid ska gå först.

För det andra presenterar regeringen en lag som ökar regelbördan, fru talman. Det trodde man inte om en högerregering, men så är det. Det som nu föreslås är en lag som i praktiken ska göra vardagen jobbigare för en kommun. Ökade krav, mer administration och högre kostnader är vad regeringen levererar till landets kommuner och regioner – mitt i en kostnadskris där de dessutom inte har fått någon hjälp från regeringen när det gäller generella statsbidrag.

Offentliga aktörer kommer att behöva införa årliga särredovisningar av sina säljverksamheter och dessutom genomföra återkommande, omfattande utvärderingar vart fjärde år. Det här är inga små justeringar, utan det är nya lager av byråkrati som kräver tid, kompetens och resurser.

Vad betyder detta i praktiken? Jo, det betyder att pengar och arbetstid flyttas från kärnverksamhet till administration och rapportering. Det är resurser som i stället hade kunnat användas till att förbättra välfärden eller garantera samhällsservice för alla kommuninvånare som betalar skatt. De pengarna kommer nu i stället att behöva läggas på att hantera den regelbörda som regeringen lägger på kommunerna.

Detta sker dessutom i ett läge där ambitionen på nationell nivå – från regeringen – tycks vara att minska regelbördan i vårt land. Det gäller dock inte kommunerna eller vanligt folk; för dem ska det i stället bli mer komplicerat. Kraven ska skärpas, och det ska bli dyrare att vara svensk.

För det tredje, fru talman, agerar inte regeringen mot den riktigt osunda konkurrensen. De förändringar i konkurrenslagen som nu presenteras är bra. Alltför länge har vi saknat regelverk som förhindrar företagskoncentrationer och haft lagar som skapat ett land där marknadsmisslyckandena varit för många.

Vi behöver en lagstiftning som förhindrar att företag delar upp marknaden sinsemellan och på så sätt förhindrar konkurrens, vilket i sin tur leder till höga priser för kunderna. Vi har sett detta under kostnadskrisen, med höga matpriser och höga veterinärpriser. Det här är två branscher där konkurrensen inte fungerar, vilket har lett till bristande tillgång på landsbygden och i glesbygden såväl som högre priser. Med bredare konkurrens kommer möjligheter för fler aktörer, som kan erbjuda andra priser och varor.

Fru talman! Dessa förändringar är bra, men regeringen missar det kanske viktigaste som utredningen presenterade, nämligen ett konkurrensverktyg genom vilket man som yttersta åtgärd – i sista hand – ska kunna kräva avyttring av verksamhet om företag inte agerar som Konkurrensverket har krävt. Ett sådant verktyg finns i ganska många länder. Det finns i Storbritannien och USA, och Tyskland ska införa det. EU-kommissionen uppmanar länder att införa det.

Om regeringen inte mäktar med att se utanför landets gränser kan man läsa den utredning som föregick propositionen, där detta föreslås. Om man inte tycker att den är bra kan man ta del av Produktivitetskommissionens slutrapport – även där föreslås ett sådant verktyg.

Detta skulle stärka verktygen. Det skulle ge oss möjlighet att verka för en sund konkurrens i Sverige och få ned priserna för svenska folket.

Sammantaget vill vi socialdemokrater göra upp med marknadsmisslyckanden och se till att kommunerna, regionerna och staten kan erbjuda grundläggande samhällsservice som får ned kostnaderna och säkrar livskraftiga orter i hela landet. Sverige har länge haft problem med samhällen som monteras ned, osund konkurrens och marknadsmisslyckanden. Därför vill vi se ett samhälle som inte ser till marknadens bästa utan sätter svenska folkets och ditt bästa främst. Det är det mest avgörande för att få ned kostnaderna och stå på svenska folkets sida.

(Applåder)