Fru talman! När regeringen pratar om betänkandet låter det som att frågan handlar om att administration ska undanröjas för ny kärnkraft, som om det rörde sig om handläggningstider och pärmar som flyttas mellan myndigheter.
Jag tycker att vi ska vara ärliga. Det här är en av de olika delarna i regeringens politiska projekt för att pressa fram ny kärnkraft, till varje pris. Och nu vill man göra det genom att försvaga prövningen, minska den demokratiska kontrollen och ge kärnkraften en ny särställning, genom att låta regeringen tycka till om mer. Det är inte ändamålsenligt. Det är oansvarigt.
Fru talman! Kärntekniska anläggningar är en av de mest riskfyllda verksamheter som ett samhälle kan tillåta. Det är verksamhet där riskerna inte går att försäkra bort och som riskerar att ge miljöskador som aldrig går att återställa. Det är verksamhet som ger avfall som ska hållas isolerat längre än någon mänsklig civilisation någonsin har existerat.
Just därför har Sverige haft en grundlig, självständig och robust prövningsprocess. Nu tycker regeringen att den är besvärlig. Den är för långsam, och den är för obekväm. Därför vill man göra den tandlös.
Tidöpartierna pratar gärna om effektivitet, men det som i praktiken föreslås här är mindre miljöbalk, mindre insyn, mindre lokal demokrati och mer makt till regeringen och industrin.
Det här är inte modernisering. Det är centralisering och politisk genvägspolitik. Om kärnkraften nu var så säker, så nödvändig och så konkurrenskraftig, varför skulle den då inte överleva den befintliga prövningsprocessen?
Samtidigt ser vi att det finns en överhängande risk att hushåll och företag får stå för kostnaderna genom högre elpriser och nya avgifter när regeringen driver igenom förslag om statliga garantier, lån och riskövertagande i storleksordningen hundratals miljarder för att stötta den nya kärnkraften. Det betyder att när kalkyler spricker – vilket de alltid har gjort i kärnkraftens historia – är det skattebetalarna som får stå för notan. Och vad får vi i utbyte? Vi får inte el i tid för klimatomställningen. Vi får inte billig el, och vi får ingen flexibilitet. Vi får projekt som, om de ens blir av, möjligen börjar leverera el någon gång i mitten av 2040-talet.
Samtidigt vet vi att förnybar energi kan byggas nu. Vind, sol, lagring och effektivisering pressar priser, minskar utsläpp och stärker energisäkerheten utan att lämna radioaktivt avfall i hundratusentals år. Att i det här läget låtsas som att kärnkraften måste räddas undan en omfattande miljöprövning för att klimatet kräver det är inte seriöst.
Fru talman! Miljöprövningen är inte ren byråkrati. Den finns för att skydda människor, natur och framtida generationer, inte minst från politiska prestigeprojekt och kortsiktigt tänkande. När regeringen kallar det här ett hinder säger man i praktiken att det är för dyrt och komplicerat att säkerställa en säker och miljöanpassad prövning av kärnkraft. Ärendet är en del i Tidöpartiernas politik, där vi kan se att miljöbalken urholkas, lokalsamhällen körs över och staten låser fast Sverige i dyr, långsam och riskfylld energi.
Fru talman! Sverige behöver ett snabbt, robust och förnybart energisystem, inte symbolpolitik och kärnkraftsromantik från 1900-talet. Vi säger därför nej till förslaget som helhet, och vi kommer att fortsätta stå upp för försiktighetsprincipen, miljöansvaret och rätten för framtida generationer att slippa betala för dagens politiska prestige.
Därför vill även jag yrka bifall till reservation 1 i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 18.)