Fru talman! Sverige står mitt i en dubbel utmaning. Vi ska klara klimatomställningen och samtidigt säkerställa att företag och hushåll har tillgång till fossilfri, konkurrenskraftig el som byggs ut snabbt för att matcha de kommande behoven. Det kräver ett energisystem som både är robust här och nu och klarar morgondagens behov.

För oss i Centerpartiet är utgångspunkten mycket enkel: Vi behöver mycket mer fossilfri energi, för vi ska bli av med oljan, fossilgasen och kolet. Det betyder att vi måste bygga ut alla kraftslag som bidrar till klimatomställningen, det vill säga vindkraft, solkraft, bioenergi och vattenkraft, och – ja – även ge möjlighet till ny kärnkraft där det är relevant och ekonomiskt försvarbart. Dessutom måste vi effektivisera det vi redan har och styra smartare.

Men, fru talman, det räcker inte med viljan att bygga; Sverige måste också kunna fatta beslut. Dagens tillståndsprocesser är ofta långa, oförutsägbara och svårnavigerade. Det skapar osäkerhet för investerare, fördyrar projekten, ökar kostnaderna för slutkonsumenterna och riskerar att bromsa både elektrifiering och industriell utveckling.

Vi välkomnar ambitionen i detta betänkande: att göra prövningen av kärntekniska anläggningar mer ändamålsenlig, mer förutsägbar och bättre anpassad till verkligheten. Problemet är att regeringens lagförslag inte klarar det. Inte ens Vattenfall, bolaget som ska bygga regeringens kärnkraft, vill ha den här lagstiftningen. Osäkerheterna är för stora och risken för förseningar betydande.

Varför går man då fram med sådan här lagstiftning? Detta är inte effektivisering utan någon typ av krånglifiering.

Kärnteknisk verksamhet ställer extrema krav på säkerhet, strålskydd, avfallshantering och långsiktigt ansvarstagande. Då måste rättssäkerheten vara stark, expertmyndigheterna självständiga och miljöprövningen fortsatt rigorös. Detta vill nu regeringen luckra upp. Det är helt oansvarigt. Dessutom säger de aktörer som vill bygga kärnkraft att detta försvårar och försenar. Det är bara ett sätt att signalera vad man vill utan att tänka på konsekvenserna.

För oss i Centerpartiet är också kommunernas roll helt central. Beslut om stora energianläggningar påverkar människor, näringsliv och lokalsamhällen under mycket lång tid framöver. Därför måste man ha ett lokalt inflytande. Kommuner ska inte köras över av staten – de ska vara medskapare i Sveriges energiomställning och tjäna på att husera energianläggningar. Men då måste man ha ett val.

I det här förslaget föreslår regeringen ytterligare inskränkningar i det lokala beslutsfattandet. Regeringen ska kort sagt få köra över folk. Det är i och för sig kanske inte konstigt att regeringen vill ta sig den rätten med tanke på att bara en tredjedel av befolkningen vill ha kärnkraft i den egna kommunen.

Låt mig också passa på att slå hål på några myter. Vi hörde här att de svenska elpriserna åker jojo och att man löser detta med ny kärnkraft. Då har man inte förstått hur marknaden fungerar. Om man subventionerar in ny kärnkraft blir den för först och främst inte billig. Då kommer man att få ett sätt att trycka ned elpriserna, men marginalprissättningen finns kvar. Och lägst marginalpris har de förnybara kraftslagen, nämligen sol- och vindkraft. De kommer fortfarande att ligga på toppen. Det kommer fortfarande att vara precis lika mycket jojo men från en lägre nivå på elpriset och en högre nivå på elräkningen därför att någon ska betala för subventionerna.

Om man vill se mindre av jojopriser ska man ha flexibel kraft, inte baskraft. Man ska ha mer effekt i vattenkraften och kraftvärmen, mer styrbar flexibilitet, fler batterilager och fler smarta hemlösningar. Det är lösningen på volatila elpriser.

Om man tycker att volatila elpriser är jobbiga kan jag tipsa om att det finns fasta elkontrakt att teckna. Det blir lite dyrare eftersom det är en försäkring, men det finns alla möjligheter att teckna sådana.

Jag vill också slå hål på myten att Sveriges elsystem är raserat, som vi har hört från talarstolen. Vi kan titta på World Energy Councils rankning, som är den mest gångbara internationella rankning som finns när det gäller just energisystem. År 2022 rankades Sverige som etta i världen, och 2025 rankades Sverige som tvåa. Jag skulle inte hävda att regeringen har raserat Sveriges energisystem, men vi har uppenbarligen tappat i rankningen snarare än klättrat.

Det som påtalades i förra årets rankning var att det finns ett mycket tydligt orosmoln i det svenska energisystemet, nämligen att vi blir mer fossilberoende. Vår transportsektors externa beroende ökar. Detta pekar World Energy Council på. Det ligger långt från retoriken i den här kammaren.

Vi har också hört att kärnkraft behövs för att sänka elpriserna. Det är det enda sättet att få lägre elpriser i Skåne, har det sagts, men i så fall får man vänta 15–20 år. Jag tror att skåningarna vill ha sänkta elpriser lite snabbare än så. Men på sätt och vis har man rätt: Det kommer antagligen att bli sänkta elpriser, men elräkningen kommer att bli högre därför att någon ska betala för subventionerna.

När det gäller vad regeringen är beredd att betala för kärnkraften säger Moderaterna att man inte lovar allt till alla. Nej, men man lovar allt till dem som ska bygga ny kärnkraft. Vi pratar om ungefär 100 000 kronor per vuxen svensk. Det är en rejält höjd antingen skatt eller elräkning; båda sakerna går emot vad man gick till val på.

Man gick till val på att subventioner till kärnkraften inte behövs. Möjligtvis kreditgarantier, sa man – det var det enda. Sedan har vi sett hur man steg för steg har lagt mer på notan – i praktiken har man undertecknat en blankocheck. Nu ska staten dessutom ta ansvar för avfallet, trots att vi historiskt har varit mycket tydliga med att det är den som skapar avfallet eller utsläppet som ska betala för att ta hand om det.

Om vi vill få Sverige att växa och tycker att kärnkraft är enda sättet att uppnå det, som Moderaterna sa, får vi alltså vänta i 15 år. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att vi har haft en väldigt låg tillväxt i landet under den här mandatperioden. Det lär väl fortsätta. Om inte annat borde det här göra att man överväger en annan regering efter valet.

Om vi i stället vill ha snabb effekt – vi kan prata effekt, som Camilla Brodin säger – finns det potential i den kraftvärme som finns i södra Sverige, motsvarande ungefär två reaktorer. Sveriges Ingenjörer har sagt att åtminstone hälften av det kan realiseras på tre år, till en kostnad av 10–15 miljarder. Det är ungefär 2 procent av det som regeringen vill lägga på kärnkraft.

Vi har potential i vattenkraften motsvarande ungefär fyra reaktorer. Det är ungefär dubbelt så mycket effekt som det blir med det som regeringen vill lägga på kärnkraft, och vi kan göra det till hälften eller en fjärdedel av kostnaden.

Då har vi ändå inte pratat om den effekt som redan finns i befintlig kraftvärme och som inte nyttjas, motsvarande ytterligare ett kärnkraftverk. Det kan vi antagligen få loss för 3–4 miljarder, vilket är ungefär en halv procent av det som regeringen vill lägga på ny kärnkraft.

Det finns gott om potential i befintliga system, men det är klart att kraftvärme och eldning av flis och sopor inte passar lika bra in i kulturkriget. Det passar inte lika bra på valaffischer, och det låter inte lika slagkraftigt i talarstolen. Men det är verkligheten, och för den som vill ha lägre elpriser och mindre jojopriser är det väl bättre att förhålla sig till verkligheten än till kulturkriget.

Vi behöver helt enkelt mindre energipolitisk ryckighet och mer långsiktighet. När spelregler ändras fram och tillbaka på det här sättet tappar vi både investeringar och tempo. Det gäller oavsett kraftslag. Allt blir dyrare att bygga.

Den politiska risken för havsbaserad vind är i praktiken 100 procent. Det är ju ingen som får bygga det, utan man har i praktiken avslagit alla relevanta projekt. Vi måste komma tillbaka till ett teknikneutralt angreppssätt, utan de skygglappar som regeringen har satt upp och där det är klimatnytta, leveranssäkerhet och kostnadseffektivitet som styr, inte framtvingade regelverk som den lagstiftning som vi nu debatterar.

Vi borde ha en energiberedning som tillsätts efter valet, där vi kan hitta gemensamma lösningar. Det finns förvånansvärt mycket som vi är överens om. Man sitter ju och nickar här när jag talar om kraftvärme, men varför fokuserar vi inte på det då? Om kraftvärme nu är den snabbaste och billigaste lösningen, varför lyfter regeringen aldrig fram det? Det här är ett problem.

Klimatet väntar inte. Industrin väntar inte. Svenska hushåll förväntar sig att det ska funka, att företagen ska gå bra och att omställningen ska skyndas på. Det levererar inte den här propositionen. Jag yrkar därför avslag på den och bifall till reservation 1.

Vi vet att Sverige kan mer.