Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande 30 om frihetsberövande påföljder för barn och unga. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nummer 3.

Det här är ett svårt ämne att debattera, för det handlar om barn och unga som har begått riktigt allvarliga brott. Det är unga som har förstört andras liv men som också riskerar att förstöra sin egen framtid. Det handlar om unga människor som samhället måste stoppa men också få tillbaka. Därför måste vi se till att de unga som vi nu diskuterar kommer ut bättre, inte som mer kriminella.

Herr talman! Dagens debatt handlar om vilken myndighet som ska ansvara för verkställigheten när barn och unga döms till en frihetsberövande påföljd. Enligt förslaget ska unga inte längre dömas till sluten ungdomsvård inom Sis. I stället ska de dömas till fängelse, och Kriminalvården ska ansvara för verkställigheten.

För oss socialdemokrater har det inte varit självklart att det är här vi ska landa i debatten, men det har inte fungerat tillräckligt bra med Sis. Då är vi beredda att pröva något annat.

Jag vet att många anställda inom Sis gör ett bra arbete med en mycket svår målgrupp – ett riktigt tufft jobb – men systemet har inte klarat uppgiften tillräckligt väl. Vi har sett rymningar, vi har sett säkerhetsbrister och vi har sett unga som under påföljden har påverkat andra att fortsätta begå kriminella handlingar. Framför allt har vi sett alldeles för många återfall.

En granskning som gjorts av samtliga personer som dömts till sluten ungdomsvård under åren 2015–2022 visar att sju av tio återföll i brott, och för unga med gängkoppling var det så många som 90 procent som återföll i kriminalitet. Undersökningen handlade om 439 ungdomar, huvudsakligen unga män. Då är det självklart för vårt parti att vi måste ompröva.

Det handlar om unga som har begått mycket allvarliga brott: allvarliga våldsbrott, grova rån, grova vapenbrott, grova narkotikabrott och i vissa fall mord och mordförsök. Det är en liten men mycket tung grupp.

Herr talman! Vi socialdemokrater föreslår därför en särskild utskrivningsprövning för unga som har begått särskilt allvarliga brott, och det är här vi har vår reservation. När risken för återfall är hög och konsekvenserna för andra människor mycket stora räcker det inte att frigivning sker utan en tillräckligt noggrann prövning.

Vi menar att det måste finnas möjlighet att stanna upp och göra en samlad bedömning. Hur ser risken för återfall ut? Hur har den unge utvecklats? Hur har behandlingen fungerat? Finns det förutsättningar att komma tillbaka till ett bra liv? Fungerar skolan och boendet, och finns det bra vuxna utanför kriminalvården?

Herr talman! Vi tror verkligen på Kriminalvården och att den är bättre rustad för målgruppen – det har vi landat i. Vi har stor tilltro till Kriminalvården som myndighet. Vi i den socialdemokratiska gruppen har besökt anstalter för att lära oss mer om hur de jobbar med att förbereda ungdomsavdelningarna.

Vi anser att Kriminalvården är en myndighet som kan sitt uppdrag, arbetar strukturerat och har erfarenhet av säkerhet, verkställighet, kontroll och återfallsförebyggande arbete. Kriminalvårdens egen vision är ”bättre ut”. Det är en riktigt bra vision, och det är precis det som vi behöver. De här ungdomarna ska inte bara låsas in – de ska komma bättre ut.

Vi tror också att det här kan innebära något bra för Sis. När de mest brottsbelastade unga flyttas från Sis-hemmen till Kriminalvården kan Sis-hemmen och personalen där i större utsträckning fokusera på sitt kärnuppdrag: vård, behandling och förändring för de mest utsatta barnen och ungdomarna i samhället. Här finns barn med svår problematik. Det handlar om barn med missbruk, psykisk ohälsa, neuropsykiatriska svårigheter, destruktiva livsmönster och stor utsatthet, men de behöver inte nödvändigtvis vara belastade med tung kriminalitet.

Det räcker inte att bara byta myndighet och flytta ungdomarna från Sis till Kriminalvården och tro att allt löser sig. För oss socialdemokrater är en fråga helt avgörande, nämligen skolfrågan. De här barnen har ofta redan misslyckats i skolan, eller kanske snarare: Samhället och skolan har misslyckats med ungdomarna. Skolan är en av de absolut viktigaste skyddsfaktorerna, och den måste vara själva ryggraden i de nya avdelningarna.

Herr talman! Jag vägrar att ge upp tron på barnen. Jag tror inte att man föds till brottsling, och jag tycker inte att ett barn ska vara förlorat vid 13, 14 eller 15 års ålder. Vi måste bygga ett samhälle som minskar rekryteringsbasen så att nästa generation inte hamnar där. Vi måste bygga ett helt samhälle. Det räcker inte att låsa in de barn som har begått grova brott. Vi måste också förhindra att nya barn dras in. Sverige har inte råd att förlora fler barn.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag förutom vår reservation 3.

(Applåder)