Herr talman! Jag ska läsa direkt ur betänkandet. Det står: ”Det finns i Sverige en lång tradition av att särbehandla unga lagöverträdare i straffsystemet, särskilt unga i åldersgruppen 15–17 år, både vid straffmätning och vid val av påföljd. Ett skäl till denna ordning är att unga typiskt sett inte anses ha nått sådan mognad och ansvarsförmåga att de bör behandlas som vuxna. De anses också särskilt känsliga för de konsekvenser som straffrättsliga ingripanden kan leda till.”

Detta kommer från samma majoritet som har lagt ett förslag om sänkning av straffbarhetsåldern till 13 år på riksdagens bord och som även vill skriva in barn så unga som 10 år i belastningsregistret efter bevistalan.

En stor mängd lagstiftning kring just barn och brott läggs på riksdagens bord. Det handlar dels om generell lagstiftning med straffskärpningar som även träffar barn, dels om specifik lagstiftning för barn. Vi debatterar nu betänkandet Frihetsberövande påföljder för barn och unga. Det finns även betänkanden som Bättre möjligheter att utreda brott av unga lagöverträdare och några andra processrättsliga frågor och sådant som rör skärpta regler för unga lagöverträdare.

Vi i Centerpartiet står bakom utskottets förslag i dagens betänkande, men givet alla de parallella processerna vill jag nämna att vi står bakom den här lagstiftningen för barn från 15 år och uppåt – inte för 13åringar eller 14åringar. Centerpartiet säger nej till sänkt straffbarhetsålder.

Det innebär dock inte att Centerpartiet inte ser brottsoffren. För dem spelar det ingen roll om gärningspersonen är 13 eller 33 år. Klarhet och upprättelse behöver inte ses som motsatsen till insatser som tar barnen från kriminaliteten i stället för längre in i den. Det är viktigt att vi kan tänka båda dessa tankar samtidigt.

Herr talman! De lagändringar som vi nu har på bordet innebär att barn och unga ska dömas till fängelse i stället för sluten ungdomsvård när en frihetsberövande påföljd inte kan undvikas. Kriminalvården blir ansvarig för verkställigheten, och sluten ungdomsvård utmönstras ur påföljdssystemet. Vi står bakom detta och tycker att det är rätt beslut. Samtidigt är det rätt att ungdomsvård, ungdomstjänst och ungdomsövervakning finns kvar.

Centerpartiet har stort förtroende för Kriminalvården och dess verksamhet. Det är stadgat att barn som döms till fängelse som huvudregel ska placeras på särskilda barn- och ungdomsavdelningar som ska vara särskilt anpassade utifrån barns behov och rättigheter. Det här är väldigt viktigt.

Genom att påföljden blir fängelse kommer barn och unga även att omfattas av systemet med villkorlig frigivning. Vid övergången från anstalt till frihet kommer de att ställas under övervakning och vara i kontakt med frivården. Vi ser detta som en stor fördel.

Vi ser samtidigt med stort allvar på den platsbrist som råder inom kriminalvården och på den enorma expansionen. Detta påverkar både medarbetarnas och de intagnas säkerhet. Vi ser stora brister i regeringens styrning av myndigheten just avseende den nödvändiga utbyggnationen och nybyggnationen.

Herr talman! Vi är också mycket oroliga över att regeringen slarvar med barnens skolgång. Det är lätt att säga att man ska bilda sig, och det är lätt att köra snabbspår med lagstiftning. Man har dock inte sett till att skolan lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag samtidigt som den repressiva lagstiftningen finns på plats. Här får regeringen underkänt.

Det pågår en debatt om snabb lagstiftning som inte håller måttet. I stort sett alla lagförslag får skarp kritik av både remissinstanser och Lagrådet. Jag vill därför vara tydlig: Från Centerpartiets sida har vi inga problem med snabbheten, men vi har problem med undermåligheten i lagstiftningen. Den gör att vi tvingas säga ja till nödvändig men undermålig lagstiftning. Sätt oss inte i den situationen!

Som vi har fått höra här: När det går snabbt med lagstiftningen är det regeringens förtjänst, och när det går långsamt är det den förra regeringens fel. Jag förstår inte riktigt det. Jag brukar tänka att politiker ska vara som skidskyttar – de som är bra är både snabba och träffsäkra. Fler kan behöva ha den målbilden.

I stället för att vidta ännu fler repressiva åtgärder behöver vi i Sverige byta perspektiv för att komma åt den grova brottslighet som gör att barn och unga tvingas till dessa handlingar. Det handlar inte om hårdare straff eller om att låsa in barn som går i årskurs 6 eller 7. Vi ska komma ihåg att de barn som nu är 13 år var 9 år när regeringen tillträdde. Vi måste komma ihåg att det finns sätt att bryta det här.

Insatserna behöver komma tidigare, vilket den nya socialtjänstlagen, som vi stod bakom och som flera har lyft fram, ger möjlighet till. Den har nu varit på plats i snart ett år. Här behövs både snabbspår och snabbare arbete. På samma sätt som de kriminella gängen rekryterar barn behöver vi från den goda och laglydiga sidan rekrytera barn. Vi behöver rekrytera dem till en verklighet där det finns framtidsutsikter, trygga vuxna och ett samhälle att lita på.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.