Fru talman! Ja, på 90-talet var Liberalerna liberaler och hade ambitioner även på det här området, till skillnad från Liberalerna nu. Det jag hör nu är nämligen oerhört ambitionslöst.

Man menar att vi har de här osakliga löneskillnaderna och att de inte är jättestora. Jag hör någon som är ganska nöjd, fru talman.

Den här regeringen har faktiskt haft i stort sett hela mandatperioden på sig. Direktivet var klart våren 2023. Man har inte gjort någonting. Jo, den här utredningen tillsattes. Men sedan har den legat, och så skedde det något för bara ett par månader sedan.

Arbetsmarknadens parter gör faktiskt en helt annan bedömning än regeringen. Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Regioner och arbetstagarparten, fackförbunden, har samma uppfattning. Det är kanske sällan parterna på arbetsmarknaden har det, men i det här fallet är de helt eniga om hur det här ska gå till och om kritiken mot regeringen.

Det förslag som regeringen tog fram och som man sedan drog tillbaka var faktiskt ett historiskt haveri – ett dåligt förslag. Det var bra att man drog tillbaka det förslaget, men alternativet är att komma med ett annat förslag där man har lyssnat på kritiken. Det förmår inte regeringen. Nu ska man backa tillbaka hela vägen till EU och omförhandla någonting. Statsrådet har själv sagt, för bara någon månad sedan, att det inte är görligt.

På vilket sätt agerar regeringen nu för att minska de osakliga löneskillnaderna? Nu handlar det inte längre bara om kvinnor i Sverige och om svensk arbetsmarknad. Det finns risker även på den europeiska arbetsmarknaden. På vilket sätt agerar man för att flytta fram positionerna? Jag vill i alla fall höra om något konkret förslag.