Fru talman! Jag skulle vilja göra en tolkning av det som faktiskt har hänt. Detta har förhandlats i EU under många år. Nu har man landat i den här frågan, som spelar roll för alla kvinnors och medlemsländers möjligheter att få mer jämställda löner och minska lönegapet mellan män och kvinnor på hela den europeiska lönemarknaden. Vi har varit med och drivit det här.

Sverige är ett föregångsland. Sverige behöver vara med för att hålla i taktpinnen, driva de här frågorna och vara det goda exemplet. Sverige har jobbat med lönerevisioner i många år och har gjort det bra.

Lönetransparensdirektivet skulle ha spelat roll på den svenska arbetsmarknaden om regeringen hade valt att göra på ett helt annat sätt än vad man föreslog. Det förslaget drog man tillbaka och backade sedan hela vägen till EU. Det gör nu att arbetet stannar upp. Nu får många länder anledning att vänta med att göra någonting för alla kvinnor på den europeiska lönemarknaden. Detta befäster lönegapet. Det driver inte på eller flyttar fram positionerna när regeringen väljer att göra på det här viset.

Det är oerhört upprörande att man inte backar ett steg för att göra om och göra rätt och sedan gå framåt. I stället backar man tillbaka flera års förhandlingar. En massa konservativa länder runt om i Europa får anledning att hålla tillbaka kvinnors löneutveckling. Den här regeringen är med och bidrar till det, och det är inget annat än upprörande, fru talman.

Man kan också välja att göra det på ett annat sätt, vilket jag har redogjort för, när parterna på arbetsmarknaden vet hur det här skulle kunna implementeras. Men regeringen väljer att tolka och övertolka varenda bokstav i EU:s direktiv i stället för att ha gott självförtroende eftersom Sverige är ett av de bästa länderna i de här frågorna.

Man kan välja att tolka direktivet för att uppnå syftet med det på bästa sätt i svensk lagstiftning. Men det saknas politiskt ledarskap för att sätta ned foten när det gäller vad som krävs enligt den tolkningen och faktiskt lägga fram ett förslag på riksdagens bord. Det har regeringen inte gjort. Det finns faktiskt ingenting som kommer i närheten av att utjämna lönegapet i Sverige. Det har ökat, vilket vi redan har fått höra av min kollega.

Vad gör regeringen? Jag har lyssnat på statsrådet tidigare. Vi har haft debatter om ekonomisk jämställdhet. Statsrådet har uttryckt en väldigt stark tro på det här direktivet. Jag har nästan känt att jag har hållit med om att direktivet kommer att spela stor roll om det införs. Den starka tron på att det skulle utjämna de ekonomiska klyftorna inom svensk jämställdhetspolitik kanske var att tillskriva ett direktiv lite väl mycket.

Nu väljer regeringen att inte göra någonting. Efter fyra år har man inte gjort någonting för att minska löneklyftorna. Löneklyftorna ökar. Det är resultatet, kvittot och facit med den här regeringen. Det är oerhört sorgligt.