Fru talman! Tack för att jag får delta i debatten, och tack till min kollega Sofia Amloh som har lyft frågorna! Det är väldigt viktiga frågor.

Låt mig börja med det som det faktiskt handlar om: jämställdhet och jämställda möjligheter för kvinnor och män i Sverige. Detta bekymrar mig, för jag tycker inte att den här regeringen har gjort förutsättningarna för kvinnors jämställda möjligheter bättre, antingen det gäller ekonomiskt eller deras deltagande i samhället.

Jag hade önskat att jag skulle kunna stå här och berömma ett statsråd från Liberalerna. Socialdemokraterna och Liberalerna har ju i historien kämpat tillsammans för jämställdhet. Vi har kämpat för att förbättra på många områden. Det var det som gjorde att Sverige var främst i världen när det gällde jämställda möjligheter för kvinnor och män.

Det vi ser nu är att det backar. Gång på gång under mandatperioden har de budgetar som SD-regeringen lagt fram försämrat förutsättningarna för kvinnor. Man har försämrat möjligheterna för kvinnor att stå starka, till exempel så att en utsatt kvinna kan lämna en våldsam man. Man har också försämrat grunden för jämställda möjligheter för kvinnor och män. Den här regeringen har försämrat jämställdheten i Sverige.

Det är återigen männen som står som vinnare i alla de budgetar som den här regeringen har lagt fram. Varför nämner jag detta? Jo, eftersom det här är grunden i statsrådets svar. Utifrån mina tidigare debatter med statsrådet tvekar jag inte – jag är övertygad om att Nina Larsson är engagerad i jämställdhetsfrågor. Men det engagemanget och den kraften verkar inte ha smittat av sig på resterande statsråd i regeringen, och då blir det svårt att få igenom saker.

Var står vi när direktivet kommer? Vi är femte från botten av alla EU:s medlemsländer när det gäller utvecklingen mot jämställdhet. Utvecklingen går alltså inte framåt, utan vi ligger nu i botten. Lönegapet har ökat och är större än för sex år sedan. När regeringens svar på direktivet kommer finns inget jättestort förtroende.

Jag läser i statsrådets svar: ”Därför agerar nu regeringen.” Då undrar jag: Vad innebär det? På vilket sätt agerar regeringen? Vad är det man gör för att implementera det här? Den här debatten är inte till för att behandla hela jämställdheten, men jag undrar också: På vilket sätt agerar regeringen för att förbättra jämställdheten för kvinnor i dag? Jag ser nämligen inte att den gör det, vilket jag är väldigt bekymrad, ledsen och orolig över.

Vi behöver svar på den fråga som Sofia Amloh har ställt. Vad händer? Varför agerar inte regeringen när det gäller det här direktivet eller andra frågor som berör jämställdheten i Sverige?